Om förra artikeln handlade om att med eld nedhålla fienden så utgår denna artikel från den motsatta sidan, dvs att undvika både att bli nedkämpad och att motverka effekten av att bli nedhållen. Vi utgår från ett retroperspektiv från renässansen till nutid. Det är inget inlägg i debatten manöver mot utnötning, men beslutar man sig för att sätta fältspaden i backen så ska det bli bra resultat.

Frontalt skydd, flankerande skjutriktning – nytt och revolutionerande?Frontalt skydd och flankerande eld är inget nytt när det gäller fältarbeten för egen överlevnad. Under 1400– och 1500-talet utvecklades bättre belägringsartilleri, och därmed blev de medeltida borgarna med sina höga murar allt känsligare mot vinkelrät kanoneld. Men varje medel föder motmedel. Motmedlet kom att kallas Trace Italienne eller stjärnfort. Bastionernas murar blev lägre, tjockare och vinklade för att motstå eldgivning. Med tiden utvecklades även stjärnforten att ge frontalt skydd till kanoner och muskötskyttar med flankerande eld i överlappande eldområden. Sébastien Le Prestre de Vauban, chefsfortifikatör åt Ludvig XIV, var en av de mest flitiga konstruktörerna, till den grad att stjärnfort blev kända som ”Vauban-fort”. Fortens storhetstid avtog med utvecklingen av spränggranater och bepansrade kanontorn.

Fältarbeten med frontalt skydd och flankerande skjutriktning är således ett motmedel som är nästan lika gammal som de första krutvapnen och således inget nytt!

DePuys anfalls- och försvarsstudie

General William E DePuy tjänstgjorde som infanteriofficer i US.Army under de blodiga striderna i Normandie. Wehrmacht bjöd på hårt motstånd och Depuy beskrev sina erfarenheter enligt följande:

“In World War II […] we saw the German soldier […] on […] rare occasions, nor were we able to suppress him […] when I looked […] I was impressed by the way he picked positions where his body and his head were protected from frontal fire yet he was able to defend […] no matter what we threw at him.”

Lång efter kriget och sedermera med generalsgrad ledde DePuy US Army TRADOC (Training and Doctrine Command, som utvecklar amerikanska arméns stridsteknik, taktik och doktriner) och 1976 genomfördes studier med de första versionerna av BT och stridsdomare utefter DePuys bittra erfarenheter från Normandie över 30 år tidigare. 72 anfall genomfördes i dagsljus och mörker, varav 55 värderades. En tregrupps pluton på 23 man med understödsvapen anföll på 200m avstånd en grupp på åtta soldater som försvarade i olika värntyper enligt nedan:

• Öppet värn (en skyddsgrop som bara är ett hål i marken)
• Split parapet (värn med frontalt skydd och skottglugg)
• Frontal parapet (dvs värn med frontalt skydd och flankerande skjutriktning)

En analys av underlaget pekade på:

• Försvarare i öppna värn blev träffade tre gånger oftare än de med frontalt skydd
• Försvarare i öppna värn blev nedhållna i ca 50% av anfallen i jämförelse med 35% i värn med frontalt skydd.
• Värn med frontalt skydd tvingar anfallaren att använda tre gånger mer ammunition för att uppnå verkan på försvararen. Detta först när de upptäckt försvararna…
• Anfall mot försvarare i värn med frontalt skydd ger sex gånger högre förluster.
• Försvarare skjuter i 90% av flankerande mot fienden även i öppna värn. Risken kontra vinsten av att kunna skjuta/observera över värnkanten i ett öppet värn är inte värt det.

Fördelar – Flankerande skjutriktning och frontalt skydd

• Reducerar effekt av motståndarens nedhållande eld.
• Försvårar för motståndaren att söka skydd mot vår eld vid ett anfall i frontal riktning.
• Svårare att upptäcka (även värmesignatur) dvs svårare att bekämpa.
• Döljer mynningsflammor.
• Man kan skjuta över bröstvärnet om det finns behov (flankerande eldområde = ordinarie eldområde, över bröstvärn = sekundärt eldområde)
• Fientlig moteld kan motverka fi motanfall, dvs fiendens eld försvårar fiendens egen verksamhet.

Nackdelar:

• Soldat som försvarar bekämpar hellre fienden som skjuter på hans värn än den fiende som befinner sig framför kamraterna i sidovärnen.
• Svårare att stridsleda.
• Tidskrävande vid eldförberedelser.

Ett samtida exempel är från en hjälmkamerafilm från striderna i Bakhmut, Ukraina. Den ukrainske försvararen har frontalt skydd, blir beskjuten men inte bekämpad (nedhållen) och nedkämpar en fientlig skyttesoldat med flankerande eldgivning som inte upptäckt försvararen trots tidigare eldgivning. Att anfallaren är svårt stressad och troligen lider av ”tunnelseende” påräknar jag som en fördel för flankerande skjutriktning – frontalt skydd.

Metoder – exempel

I normalfallet behövs lite tid för eldförberedelser för att få till frontalt skydd med flankerande skjutriktning. Metoden följer ingående i stridsställning före strid. För stridspar och enskilda soldater tas eldställning bakom naturliga skydd som träd, stenar, rotvältor etc och inte över.

Vid ingående i stridsställning vid mindre brådskande läge kan en metod till exempel korslägga eldområden med stridspar (i värn) i omgångarna, eller mellan omgångarna

Värn med frontalt skydd och flankerande skjutriktning

Kan inte naturliga eldställningar med frontalt skydd och flankerande skjutriktning hittas kan värn med samma egenskaper konstrueras enlig bilden. Måtten är angivna i cm och i spadlängder (fältspade, ”KLAS” är 70 cm lång). Den flankerande skjutriktningen är ordinarie eldområde, att skjuta över bröstvärnet är stridsparets alternativa eldområde, och då främst för att samordna och kraftsamla elden.

Gruppens fältarbeten för överlevnad – värn

Gruppens fältarbeten – värn, består av ett flertal värn för stridspar med ömsesidigt understödjande och korslagda eldområden.

Värnen är dolda och maskerade för att undgå fientlig upptäckt och eldgivning. Värnen nyttjar frontalt skydd för att motverka fiendens nedhållande eldgivning.

• Granattillsatser grupperas för att skjuta på ”döda vinklar” och platser där fienden kan framrycka dolt som diken och i sänkor. Granattillsatser används också för att hindra fientlig påverkan på hindrande fältarbeten (taggtrådshinder och motsvarande)
• Handgranater och försvarsladdningar används för att täcka ”döda vinklar” omedelbart framför värnen och på flanker.
• Pansarskott grupperas med eld mot troliga (strids-) fordonsstråk eller förstärker kulsprutornas eldområde. Kulspruta 90 grupperas till eldområden där fienden kan framrycka dolt som diken och i sänkor. Korslägg Kulspruta 90-eldområden framför gruppen eller i ett eldområde parallellt med gruppens/plutonens Kulspruta 58 för att understödja.
• Kulspruta 58 har högst prioritet och grupperas först. Oftast grupperas övriga gruppens övriga värn för att skydda kulsprutevärnet.
• I bilden ovan, är Kulspruta 58-värnet (a.) grupperat på plutonens vänstra flank. Kulsprutenästets ordinarie eldområde (b.) löper längs med plutonstridsställningens front, alternativt eldområde (c.) skyddar plutonens vänstra flank. Notera att kulsprutevärnet är tillbakadraget och skyddat av förskjutet grupperade värn. En Kulspruta 90 (d.) är grupperad med ett parallellt eldområde för att understödja Kulspruta 58-värnet. De vänstra värnen är vridna för att skydda flanken.
• När kulspruteservisen omgrupperar till växel eller alternativ eldställning gör resterande gruppen detsamma för att skydda kulspruteservisen.
• Samma sak gäller för gruppens och plutonens pansarvärnsvapen.

Att öva frontalt skydd med flankerande skjutriktning

Att öva med överlappande flankerande skjutriktning och frontalt skydd är i sig inget svårt med lös ammunition eller simulatorer (BT). Det är inte själva övningen som är svår, det svåra är att få soldater och chefer att tänka i nya banor och använda metoden. Det andra som är svårt är att få med är effekten av nedhållande eld, och utan den psykologiska effekten så framstår metoder för flankerande eld och frontalt skydd som lite märkligt. Se min tidigare artikel för ett längre resonemang.

Ett simpelt sätt att starta är att be till exempel gruppchefen att redogöra en stridsplan för strid från stridsställning. Oftast blir det redovisade resultatet ett ganska frontalt, linjärt och fantasilöst resultat. Ge därefter motsvarande uppgift att redogöra stridsplanen för ett eldöverfall och förvånande ofta så visar gruppchefen ett rörligt och fantasifullt intellekt. Framför allt bygger planen på flankerande eld!

Led därefter vidare tankarna i rätt riktning.

Nästa steg är att ge chefen en metod för terränganalys och eldförberedelser för att kunna planera och samordna sitt eldområde på ett snabbt och systematiskt sätt. Börja med gott om tid till förfogande och stegra efter hand till ont om tid. Pedagogisk kan det vara enklare att börja med att ge eldförberedelser för en stridsställning i bebyggelse för att skapa grundlagd förståelse och därefter flytta övningen till övrig terräng, främst betäckt terräng. Kontrollera särskilt att eldområdena både sammanhängande och överlappande i sida och djup.

Övningar bör om möjligt innehålla instruktörskontroller från ”fiendesidan”, gärna med värmesikten för att poängtera vikten av att metoden minskar upptäckt och döljer värmesignaturer.

Det sista steget för nå hela vägen fram med förståelse och utbildning i metoden är att påvisa fördelen med frontalt skydd och flankerande skjutriktning, att reducera fiendens möjligheter till att nedhålla egen trupp. Använd exempelvis StriSimPC, färgmarkeringsammunition (FX) eller BT för att simulera effekten av fientlig (nedhållande) eld.

Utbildaren skall vara särskilt vaksam hur övning av metoder och stridsteknik sker innan skarpskjutning genomförs. Under skarpskjutning förstärks ofta en sämre stridsteknik som tvingas fram av begränsningar i övnings- och riskområde på skjutfält. Resultatet blir ofta att skyttegruppen ligger i skogsbrynstridsställningar eller på höjdpartier för att öva eldexercis där elden kraftsamlas mot fienden (målspelet) i smala risk- och eldområden för att möjliggöra fler skarpskjutningar samtidigt. Vid övning med skarp ammunition bör man se till att stridsskjutningen medger att man kan fly skogsbryn och söka frontalt skydd vilket i sin tur ofta riskerar en avvikelse i sida på grund av träff i träd (Q 1000) vilket i sin tur ställer krav på att sidostationerna inte ligger i riskområdet (vilket oftast leder till färre skjutstationer). Det ställer också krav på ett bredare riskområde för att duka mål till skillnad från skjutningar där man inte flyr skogsbryn utan stridsställning mitt på höjden och har möjlighet att skjuta i mitten av eldområdet frontalt mot fienden/målspelet.

För att förtydliga, det är inget motsatsförhållande att skjuta flankerande och att öva eldexcercis för att kraftsamla elden, det är därför eldställningar och värn skall medge bådadera, men det skall inte vara det enda skyttegruppen gör på grund av fredsmässiga begränsningar, då riskerar vi att missa något fundamentalt.

Fanjunkare Jesper Löfdahl
Kompanifanjunkare, P 7

Referenser och litteratur för fördjupning
The Secret of Future Victories, Gen (Ret)Paul F. Gorman. FT Leawenworth, 1992
Handbok Markstrid Grupp, MSH Grupp 2016. Försvarsmakten
Soldaten i Fält, SoldF, 2001. Försvarsmakten
Infanterireglemente Skyttegrupp, InfR Skgrp 1991. Försvarsmakten
Col Romie L Brownlee & Brig Gen William J Mullen III, Changing an Army, A Oral history of Gen William E. Depuy, US Army Center of Military History, 1979