Av kadett Lukas Holm m.fl.

Tillväxt präglar Försvarsmakten idag, med fler värnpliktiga, fler krigsförband och ett ökat behov av officerare och specialistofficerare. I skrivande stund har drygt 340 kadetter påbörjat sina studier i officersprogrammet 24–27, en ökning med nästan 50% från föregående år.

Men hur ska vi kunna säkerställa att alla dessa får en tillräckligt bra utbildning?

Som kadetter på OP 23-26 är vi oroliga att en utbildning som redan har brister riskerar att försämras ytterligare. Utan att ens nämna de logistiska och personella begränsningar MHS Karlberg lider av, tror vi att stora framsteg kan nås genom att förändra den kultur och utbildningsmetodik som vi dagligen upplever på skolan. 

För att stärka kvaliteten i officersutbildningen föreslår vi tre konkreta åtgärder: ökad närvaroplikt, höjda krav på förkunskaper och striktare uppföljning av fysisk förmåga.

För närvarande ligger större delen av Officersprogrammet under Försvarshögskolans regi. En konsekvens av detta är att utbildningen på många sätt liknar sina civila motsvarigheter, där endast examinerande moment har obligatorisk närvaro. En soldat kan inte utbildas på distans, så varför skulle officersutbildningen vara annorlunda? Obligatorisk närvaro skulle minska förekomsten av situationer där kadetter prioriterar sociala aktiviteter framför studier. Skolan är den enda högskoleutbildningen i Sverige där du får betalt under hela din skolgång, men trots att skattebetalarna står för notan är inte lektionerna obligatoriska.

Den lilla verksamhetsförankrade utbildning som idag bedrivs under termin 1–2 är anpassad efter lägstanivån. Flertalet kadetter saknar grundläggande färdigheter som soldat och gruppchef, förmågor som officerare i alla vapenslag och befattningar förväntas behärska, oavsett om du ska arbeta som teknisk officer eller plutonchef i manöverförbanden. Konsekvensen blir att de skjutningar och övningar som kadettbataljonen genomför ibland håller en oacceptabelt låg nivå, samtidigt som

Försvarsmaktens militärstrategiska doktrin tydliggör att: ”Duglighet i strid är grunden för militär trovärdighet” och beskrivningen för officersprofessionen lyder ”…en officer måste förstå striden och alla dess ingående delar…”

Förkunskaper i form av FOK (Förberedande officerskurs), gruppchefsutbildning eller ett praktiskt och teoretiskt intagningsprov bör kravställas i syfte att undvika att använda dyrbar tid till att utbilda på absoluta grunder.

Sedan har vi problematiken kring fystester. Träning är en arbetsuppgift och inte en förmån. Läser man Försvarsmaktens värdegrund hittar man även ”fysisk och mental kondition” som ingående komponenter. Trots detta tillåts kadetter som inte uppnår den lägsta ställda kravnivån (Nivå 1) fortsätta utbildningen utan påtagliga åtgärder eller uppföljning. Det finns verkliga exempel på kadetter som sedan utbildningens början, ett år senare, fortfarande har rehab och skador som påverkar närvaron. Men med den alltför tillåtande kultur och jargong som vi i dagsläget har på skolan finns få incitament för en fysiskt eller akademiskt svag kadett att förändra sina beteenden, då det aldrig blir några konsekvenser.

Sammanfattningsvis är det nödvändigt att vidta konkreta åtgärder för att kvalitetssäkra officersprogrammet. Genom att förändra den alltför tillåtande kulturen på skolan kan vi förbättra utbildningen utan att behöva göra stora ekonomiska eller logistiska uppoffringar. Närvaroplikt säkerställer att den studerande tar del av hela utbildningen och prioriterar akademisk och praktisk utbildning över mässkvällar och sociala tillställningar. Fysisk förmåga och soldatfärdigheter är direkt kopplat till duglighet som officer i alla befattningar och kan inte underskattas.

Utbildningen av officerare på Karlberg är vital för Försvarsmaktens tillväxt, inträdet i Nato och gynnar inte bara Försvarsmakten, utan även Sveriges nationella säkerhet och internationella samarbeten.