Av Betraktaren

En officer har stått stilla i karriären ett tag. Telefonen tystnar alltmer. Nästa befattning kanske inte blir så ”prestigefull”. Individen får helt abrupt en ny befattning, vilket förvånar många. 

Personen har blivit vad som ibland inom Försvarsmaktens maktkorridorer informellt kallas för ”kall”, alltså en person som inte räknas fortsätta på karriärstegen och således inte tros främja sina kollegors karriärer framgent. Det kan för vissa kanske även kännas obekvämt att vara nära en person som är ”kall”, för man vet inte hur man som individ uppfattas av omgivningen om man ”väljer fel sida/person”, så att det kan det påverka ens egna möjligheter på arbetsplatsen. 

När en ÖB går av sin befattning blir denne snabbt naturligt ”kall”. Syns nästan inte alls i media. Det känns säkert skönt på ett sätt men känslan av att inte vara ”behövd” på samma sätt måste kännas annorlunda från sitt tidigare så hektiska liv. 

Jag har mött en högre officer som hamnat i ”frysboxen”, som det sades. Individen ifråga hade gjort något, så han fick ta en ”paus” i karriären och liksom sitta av en tid så att allt lagt sig innan han kunde gå vidare. Han verkade hamna i ett vakuum och ovisshet. Till slut fick han komma in i ”värmen” igen. Det kanske var en ny chef som tyckte att nu var det dags? Eller att gamla chefer/kollegor som inte kunde fortsätta ”blockera” hans karriär, hade slutat?

En återberättelse av en kollega var att det var en person som önskade bli överste och således behövde söka och komma vidare mot i det som numera heter Chefsurvalsgruppen. En hög officer som hade inflytande i urvalsprocessen hade uttalat att den sökande individen aldrig kommer att komma in så länge vederbörande satt i sin maktposition. 

I detta fall handlade det inte främst om att den individ som önskade bli överste var olämplig och faktiskt aldrig skulle komma in för att det var så många som tyckte detta utan att det var EN person som skulle se till att individen aldrig skulle komma med. Det kan ha hänt saker emellan dessa individer som inte blivit känt, men om det endast är mellan två individer och inte hänt någon mer gång, och individen kanske har förändrat sitt beteende, hur länge skall man kunna ”blockera” en person? Hur länge skall man få vara i ”frysboxen”? Är det för alltid i vissa fall? Eller vad är gränsdragningen där? Finns det skriftliga instruktioner/riktlinjer för detta som Försvarsmakten skulle vilja dela med sig av? 

Personer som orsakat allvarliga händelser som mynnat ut i varningar och eller löneavdrag i Försvarsmaktens personalansvarsnämnd (FPAN), bör kanske inte vara föremål för att bli vare sig överstelöjtnant, överste och sedermera general/amiral, vilket det finns exempel på. Den moraliska kompassen värdesätts högt för högre nivåer i Försvarsmakten vilket även borde kontrolleras mot exempelvis FPAN:s beslut. Men om individen fått ett dåligt omdöme som chef vid ett förband eller på en utlandsinsats, och därefter lyckats bättre i befattningarna på andra förband (p.g.a. ändrade förutsättningar och eller ett förbättrat beteende), kanske individen behöver få en chans att prövas vidare mot högre nivåer? 

Personer som är ”kalla” på ett förband kan få nya förutsättningar vid ett nytt förband, vilket kan vara en bra lösning för individen. Bakgrundskontrollen kring referenser och personlig lämplighet är dock ibland underordnat för att fylla de tomma befattningsraderna. ”Kalla” personer kan då alltför snabbt bli ”varma” igen. Tyvärr borde inte vissa ”kalla” bli ”varma” alltför fort, beroende på vad som föranlett ”nedkylningen”. En betraktelse är att en individ blev dömd i FPAN och bytte därefter förband. Inte långt därefter fick individen ”klättra vidare” inom Försvarsmakten.

Jag har aldrig hört någon tala officiellt om personer som är ”kalla” och eller suttit ”i frysboxen” och det har aldrig funnits med i några management- och eller ledarskapsutbildningar under hela min karriär. Till min glädje läste jag om tystnadskulturen i Försvarsmakten om personer som just var vad som kallas för ”kalla”. Tack Officerstidningen för att ni belyser detta med uttalanden ifrån tyngre kunskapsbärare inom området! Äntligen kan vi lyfta detta ämne, som nästan verkar vara tabu att prata om. Det är inte ”bara” enstaka förband där man hävdar att ”det är bara enstaka individer som tycker vi har en tystnadskultur” eller ”tystnadskultur är inget jag har märkt av vid vårt förband” osv. 

Syftet med detta inlägg är att belysa företeelsen ”kall”, då vi inom Försvarsmakten inte bara har personal utan även människor. Både som drabbade, beslutsfattare, medarbetare och åskådare.