Av Tony Anders Sigurdsfar Hjalmarsfar Jensen Nyhamn

Sent ska syndaren vakna

Krig är en materielsport. Utan ändamålsenlig utrustning, eller utrustning över huvud taget, producerar vi ej krigsförband utan luftslott. Idag tvingas vi och våra allierade till en kraftig upprustning för att möta industrikrigets krav, men vägen dit är lång och vi är inte ensamma om att ha halkat efter.

Den strategiska timeouten var inte unik för Sverige. Den vilade på kronocentriska och historielösa föreställningar om både historiens slut och civilisationernas kamp. Resultatet blev svältfödda försvarsmakter och fredsskadade samhällen. Den västerländska krigskonsten ansågs revolutionär och överlägsen varvid självgodhet kom att prägla tidsandan. Västs reducerade försvarsmakter inriktades mot småskalig krigföring och insatser i fjärran länder där teknologiskt övertag var givet och riskaptiten generellt var låg. Övertro till teknikutveckling medförde att utopier som nätverksbaserat försvar (NBF) fick stort genomslag hos politiker och militärer. Totalförsvaret demonterades när exceljägare sparade kronor och ören på bekostnad av förmåga och funktion. Gamla lärdomar och institutioner begravdes och förklarades förlegade i tron om att den eviga freden var kommen. Upprepad rysk aggression, retorik, och upprustning ignorerades och förminskades vilket har medfört att vi och våra allierade nu agerar på efterhand.

Det är lätt att nostalgiskt titta tillbaka på det som var. Vissa saker var bättre förr, många lärdomar går att finna, och med facit i hand var det dumt att med blåslampa elda upp årtionden av arbete. Dock spelar vi ej med de kort vi vill ha utan vi spelar med de kort vi har fått. 

Nostalgi leder oss fel

För att komma vidare behöver vi förstå var vi och andra är, samt vart vi behöver ta oss för att kunna möta de behov vi har – inte drömma om fornstora dar och fastna i kontrafaktisk historia. Vi ska ej förkasta det vi har idag i blind jakt på det som är nytt. Allt handlar om balans. En sak är dock säker och det är att Sverige behöver utvecklas för att kunna möta det moderna industrikriget.

Det säkerhetspolitiska läget som vi och våra allierade befinner oss i har resulterat i ökade krav och förväntningar avseende en snabb ökning i försvarsförmåga. Detta för att kunna försvara vår egen och våra allierades rätt att leva som vi själva väljer. Inom Försvarsmakten råder ingen brist på förslag avseende hur metoder, organisation och materiel kan utvecklas för att möta dessa utmaningar. Med hänsyn till denna debattartikels ämne går ytterligare exempel att finna i texter av Hübel Sjöström, Eklund och Forslund, samt pseudonymen R.E.L.

Till skillnad från dessa skribenter avser detta debattinlägg ej argumentera för att vi ska omkullkasta Försvarsmaktens rådande materielförsörjningssystem. Tvärtom är denna debattartikels utgångspunkt att rådande processer i grunden är sunda och utgör en styrka – särskilt nu när riket så snabbt som möjligt behöver skynda långsamt innan kriget kommer. I likhet med Robin Petterssons artikel ”Varför dröjer grejerna?” argumenterar denna debattartikel för att det endast krävs mindre justeringar i nuvarande materielförsörjningsprocesser för att stärka krigsförbanden. 

Arbeta med det du har

Genom en serie beslut har Försvarsmakten kommit fram till hur anskaffningen, vidmakthållandet, och avvecklingen av materiel ska ske. Dessa utgör myndighetens materielcykel och kallas ofta i dagligt tal för materielprocessen. Grunden för processerna återfinns i lagar, förordningar, domslut, överenskommelser mellan myndigheter, samt ingångna avtal. Av dessa kan vi som myndighet endast påverka det som ryms inom vårt mandat – vårt handlingsutrymme. Om lagar eller förordningar behöver ändras krävs politiska beslut. Vi kan argumentera för förändringar, men tills dessa sker är vi vare sig vi vill eller inte bundna till att agera i enlighet med gällande lagar. 

Några relevanta lagar och förordningar för materielanskaffningen är bland annat lagen om offentlig upphandling, lagen om upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet, säkerhetsskyddslagen och säkerhetsskyddsförordningen.

Detta upplägg är inte unikt för materielförsörjningen utan gäller samtliga delar av myndigheten. Detta är våra skjutgränser. Medborgarna önskar – och förtjänar – ett starkt försvar men samtidigt kräver de att staten, likt de själva, följer rikets lagar. Det finns inget inneboende motsatsförhållande i detta. Vi kan anskaffa materiel till våra krigsförband och bli farligare för fienden samtidigt som vi inte bryter mot lagar. Därtill kan och måste vi rymma detta arbete inom Försvarsmaktens ledningsfilosofi – uppdragstaktiken. Det vi behöver göra är att bli effektiva inom de ramar som finns. Här och nu måste vi agera där vi kan och sluta hänga läpp och drömma om förutsättningar som var annorlunda. 

Materielanskaffningens rådande ordning

Förenklat kan vår nuvarande materialanskaffningsprocess sammanfattas enligt nedan (FM2025-28365:1 Rutin för utarbetande av systemmålsättning, utgåva 2.0.0, Försvarsmakten, Stockholm, ss. 12–18)

1. Kravställning
   1. Planeringsgrupp upprättas och leds vanligtvis av materielområdesansvarig (MOA). Deltagare kan vara verksamhetsutövare, stridsskola/-or, designansvarig (generellt central teknisk chef vid försvarsgren/stridskraft), ägarföreträdare (generellt teknik och vidmakthållandekontor/-avdelning), personal ur drift-, underhålls-, och säkerhetsorganisationer, samt personal från Försvarets materielverk (FMV). 
   2. Ryms behovet inom bestämmelser för SMS 2F (systemmålsättning 2 förenklad) eller SMS COTS (commercial-off-the-shelf, kommersiella hyllvaror) hemställs detta till central teknisk chef.
   3. Ingångsvärden identifieras. Exempel på ingångsvärden är hotbilder, typscenarier, samt övergripande målsättningar.
   4. Övergripande förmågebehov fastställs. Detta underlag kallas SMS 1.
   5. Chefen för Försvarsstabens strategienhet (C FST STRA) fattar beslut om fortsatt arbete med anskaffning av systemet.
   6. Ett utkast till kravställningsdokument (SMS 2) produceras. 
   7. Remissinstanser ges möjlighet att granska underlag vilket justeras efter behov.
   8. Materielområdesansvarig chef (MOAC – oftast chefen för en försvarsgren eller stridskraft) fattar beslut om anskaffning av materiel i enlighet med SMS 2. SMS 2F kan beslutas av avdelningschef vid försvarsgrens-/stridskraftstab. 
2. Produktion
   1. FMV anskaffar utifrån SMS 2/SMS 2F/SMS COTS.
3. Överlämning
   1. Materiel överlämnas till Försvarsmakten.
   2. Försvarsmakten fattar beslut om förutsättningar för bruk av den anskaffade materielen samt säkerställer utrustningens kravuppfyllnad (BOA, beslut om användning eller beslut om användning central nivå (BOAC)).
   3. Respektive organisationsenhet fattar lokala beslut (BOAL) om förutsättningar för bruk av materielen utifrån lokala förutsättningar med hänsyn till de krav för nyttjande av materielen i enlighet med BOAC.
   4. Materiel tas i bruk.

Ovanstående process är ej av dess natur onödigt omständlig men den är likväl komplex. Komplexiteten är dock motiverad då många delar behöver synkroniseras mellan flertalet parter. Genom ett standardiserat förfarande skapar materielanskaffningsprocessen goda förutsättningar för kontroll och efterlevnad av krav på allt från specifikationer till arbetsmiljö. Processens omfattning är därtill ett gott stöd för hela systemets livscykel – inklusive införande, utbildning, underhåll och avveckling. Med det sagt kan våra metoder alltid förbättras.

Effektivisering inom skjutgränser

Som tidigare framförts av MOA förplägnadssystem, Robin Pettersson, återfinns flertalet möjligheter att effektivisera rådande processer. Idag löper vi risk för både dubbelarbete och onödiga förseningar. Alla steg behöver därtill ofta appliceras i dess helhet trots varierad komplexitet hos den materiel som ska anskaffas. Jag förespråkar därför mindre ändringar i materielanskaffningsprocessen i syfte att effektivisera den.

För det första förespråkar jag, likt Pettersson, att anskaffning av enklare materiel bör hanteras på annat vis än komplexare system. Hur detta ska ske behöver vara centralt styrt för hela Försvarsmakten. För system vars behov kända och gränsytorna är eller enkla bör SMS 2F respektive SMS COTS nyttjas så långt som möjligt. Applicerbara fall är anskaffning av system som är välkända av Försvarsmakten respektive anskaffning av kommersiella hyllvarosystem som Försvarsmakten ej avser förändra (FM2025-28365:1 Rutin för utarbetande av systemmålsättning (SMS), utgåva 2.0.0, Försvarsmakten, Stockholm, ss. 7–8.).

Min bild är att vi idag underutnyttjar dessa möjligheter. Ett ökat nyttjande av SMS 2F samt SMS COTS bör därtill underlätta granskning, materielöverlämning, samt produktion av BOA. Med detta sagt bör dock MOA-funktion stärkas med handläggare som är dedikerade till arbeta med kravställningar inom dess respektive materielområden. Detta för att avlasta redan ansträngda funktioner, för att öka förutsättningarna för kontinuitet inom respektive materielområde, samt för att effektivisera och öka kvalitén i våra SMS. 

För det andra förespråkar jag att BOAL mer eller mindre upphör och att användning ska regleras så långt som möjligt i BOAC. Vi är en myndighet, en arbetsgivare, vilket bör innebära att vi kan genomföra ett beslut om användning som gäller för hela myndigheten. Detta bör minska bördan vid respektive organisationsenhet (OrgE) avseende införandet av utrustningen. Det förutsätter dock att vi minskar de lokala skillnaderna vid respektive OrgE. Därför förordar jag en ökad standardisering av OrgE för att minska behovet av lokala lösningar. Detta medför bedömt ett ökat resursbehov för att jämna ut befintliga skillnader. Vidare behöver lämpligen även MOAC:s stödfunktioner förstärkas för att kunna hantera de ökade krav som detta skulle innebära för materielöverlämningen.

Övriga steg anser jag inte bör förändras i någon väsentlighet då de i grunden är sunt utformade. Det vi dock bör förändra är hur vi arbetar för att identifiera våra behov. För är det något vi har varit duktiga på, är det att skapa kravdokument i elfte timmen. Det medför mer- och omarbete samt fördyrningar och förseningar. Fördelen med att utveckla denna del av materielprocessen är att den är helt intern vilket innebär att myndigheten har full rådighet över förändringarna. 

För att förbättra arbetet med SMS bör vi därför:

1. Skapa kravställningar som utgår från förmågor och ej egenskaper. Undvik att specificera vilken utrustning vi vill ha. Istället ska vi istället specificera vad vi vill att utrustningen ska klara av. Detta skulle öka möjligheten för anskaffande enheter att konkurrenssätta leverantörer mot varandra samt nyttja dess expertis för att finna lämpliga lösningar för att möta behov (Smith, R, Defence Acquisition and Procurement: How (Not) to Buy Weapons, Cambridge University Press, Cambridge, 2022, s. 16). Det här är inget nytt men det tåls att upprepas.
2. Utgå från öppna standarder och kravställ utifrån dessa. Detta medför fler möjliga leverantörer och möjlighet att byta leverantör varefter förutsättningar ändras. Genom att skapa eller acceptera unika lösningar riskerar vi att bygga in oss i  både tekniska och ekonomiska återvändsgränder. 
3. Ändra inte krav efter att SMS 2 har fastställts. Inför fastställandet av SMS 2 måste vi som framtida brukare veta vad vi behöver. Annars kommer vi evigt dras med fördyrningar och förseningar. Grundregeln bör därför vara att något extraordinärt måste ha skett för att krav ska ändras efter att MOAC har fastställt SMS 2. 
4. Eftersträva att kravställa förmågor som redan finns på marknaden och om möjligt på ett sådant vis att flera kan leverera. Detta för att påskynda anskaffningen och öka leveranssäkerheten. Det finns alltid bättre utrustning att finna, och det går alltid att skapa skräddarsydda lösningar, men dessa tendera att medföra kraftigt ökade kostnader i tid och pengar. För att kunna göra detta krävs att myndigheten har en god förståelse för vad som finns och vad myndigheten behöver. Annars finns risken att anskaffning kan gå snabbt men vi i slutändan står med särlösningar och ej fungerande system av system. Skolor och centra tenderar i detta vara ett gott stöd men dessas resurser räcker tyvärr inte alltid.
5. Låt brukare småskaligt pröva tekniker som kan tänkas möta de behov som identifierats och gör detta utifrån tydliga styrningar. De tilläggsuppdrag som Arméstaben givit P 7 (FM2024-20268:1 AST TU avseende Experiment MekB7 brigadledning. Försvarsmakten, 2024) respektive LG (FM2025-7360:9 AST TU VU 25-27 prov och försök med alternativt ledningsstödsystem LG, Försvarsmakten 2025) är goda exempel på hur detta kan genomföras. Ingen av dessa tilläggsuppdrag avser framtagandet av nya system utan de avser att stärka myndighetens förmåga att förstå möjligheter och myndighetens behov. Dessa försök bör i första hand ske utifrån vad utvecklingsorganisationer har identifierat men lokala initiativ bör även uppmuntras. Ett gott exempel på det senare går att finna i hur LG genomfört försök med bärsystem för granatgevärsammunition. Detta efter att brukare påtalat en brist och kommit med förslag på förändring, regementsledning har samverkat med Arméstaben avseende tillvägagångssätt för småskaliga försök, och tester sedan genomförts utifrån överenskomna premisser. För ökade möjligheter att inkomna med förslag, utöver brukarmöten, finns flera vägar att gå för att förbättra utvecklingsarbetet inom respektive materielområde.  Vissa åtgärder är enkla så som att upprätta förslagslådor där alla kan lämna in sina goda tankar (exempelvis via funktionsbrevlådor) möjligt stöd och andra kan vara mer omständiga men har samtidigt potential till att ge goda resultat. Ett exempel på det senare går att se i FMV:s nyligen genomföra initiativ ”Battle Week”.
6. Nyttja delleveranser och låt brukare tidigt testa materiel som ännu ej överlämnats. Detta för att öka förutsättningar att identifiera brister gentemot kravställningar, korta ner tid att införa materielen, samt skapa erfarenheter för framtida leveranser. Viktigt är dock, med hänsyn till rådande tidspress som vi och våra allierade försöker hantera, att undvika förändringar av kravställning innan slutleverans – fokus bör vara på kravuppfyllnad. Förändringar i kravställningar bör hanteras i senare skeden. Tankar som ”vore det inte bra om…” riskerar leda till björntjänster men kan utgöra god grund för framtida modifieringar eller serier.
7. Eftersträva gemensamma kravställningar och upphandlingar med allierade och partner. Det skapar bättre förutsättningar för konkurrenssättning, större volymer för inköp och därmed lägre kostnad per enhet och för vidmakthållande, samt naturligt ökad interoperabilitet och standardisering. Våra problem och behov är sällan unika och det är inte alltid önskvärt att eftersträva det lilla sista för att skapa något som kan uppfattas vara perfekt.

Ett praktiskt exempel

Behovet av väl genomförda anskaffningar ökar i takt med systemets komplexitet. När många användare är beroende av tekniken och systemen är sammankopplade, blir behovet av fungerande anskaffningar avgörande. Saknar vi välfungerande ledningsstödsystem blir det svårt att samordna och inrikta övriga resurser. I förlängningen kan det innebära att krigsdugligheten för i övrigt välutbildade och välutrustade krigsförband riskerar att hamna någonstans mellan oduglig och oanvändbart då resurser varken kan samordnas eller inriktas. I den sensor- och datafyllda värld vi nu befinner oss i är det svårt att skapa komplexare system än de ledningsstödsystem som vissa, däribland jag, eftersträvar att vi ska ha. Detta för att kunna öka vår effektivitet genom att aggregera och snabbt bearbeta sensordata samt nyttja allt mer bandbredds- och processorkrävande beslutsstödjande tjänster. 

Utifrån dessa förutsättningar behöver system kunna förändras och ersättas iterativt varefter krav ökar, behov ändras, eller utrustning förgås. För att detta ska vara genomförbart behöver dessa komplexa system delas upp i separata delar som alla kan tala med varandra med utifrån gemensamma standarder. Detta utan att förvänta sig överdriven datatransparens och datadelning. För utan uppdelning och sund återhållsamhet i ambitioner riskerar vi falla i samma fallgropar som NBF.

Vi bör ej uppfinna hjulet på nytt och vi kan undvika detta genom att eftersträva att arbeta utifrån öppna standarder. Detta avseende både hårdvara och mjukvara. Vi är medlem i NATO och vi ska arbeta med länder i NATO. Som ett kollektiv har medlemsländerna enats kring standarder och med fördel bör vi helhjärtat anamma så många av dessa som möjligt. Vi måste undvika egna särlösningar. Detta för att öka våra vår interoperabilitet och för att öka våra handlingsalternativ. 

Inom ledningsområdet har NATO enats kring Federated Mission Networking (FMN) som det huvudsakliga ramverket för interoperabla ledningsstödsystem. I bland annat Överbefälhavarens beslut i stort och Försvarsmaktens uppdrag från 2024 framgår det tydligt att ”all utveckling av ledningsstödsystem, samt anpassning av befintliga system, ska ske mot Federate Mission Networking (FMN-ramverket) och följa den militära förmågelogiken enligt Nato Architecture Framework (NAF)”. Vi behöver anamma detta helhjärtat och undvika särimplementeringar av standarder – annars är de inte standarder. Finns det exempelvis en gemensam vågform som en del av FMN, eller fastställt hur 5G ska implementeras i NATO, bör vi anamma dessa standarder där så är möjligt. I annat fall riskerar vi att ej kunna effektivt arbeta med våra allierade. 

Då samtliga delar av Försvarsmakten förr eller senare kommer arbeta med övriga NATO-länder bör de huvudsakliga alternativet för våra ledningsstödsystem utgå från FMN. Detta såväl på strategisk, som på operativ, som på taktisk nivå. Detta skulle medge att kan tala med våra allierade på samtliga nivåer fastän vi brukar olika ledningsstödsystem. Därtill skulle det medge att vi kan ersätta ledningsstödsystemen och dess delkomponenter med något annat som följer samma standarder varefter förutsättningar förändras. 

Utgår vi från öppna standarder i vårt kravställningsarbete blir denna modularitet och flexibilitet naturlig. Vi ska ej bygga in våra ledningsstödsystem i tekniska återvändsgränder som är beroende av vissa specifika komponenter. Transmission behöver ske utifrån IP-standarden och vågformer ska vara standardiserade och gemensamma. Särskilda tjänster i nät samt särskild hantering för viss trafik bör så långt som möjligt undvikas. Eventuella prioriteringar i trafik ska eftersträvas ske redan från sändaren. Detta för att kunna enklare anpassa system efter transmissionsmöjligheter och flexibelt kunna byta sändningsalternativ. 

Stöd åt syndaren

Genom att arbeta med öppna mjuk- och hårdvarustandarder kan vi fritt byta leverantör av, eller för den delen själva förvalta, de lösningar som vi väljer att nyttja samt skala upp dem efter behov. Stängda mjukvarulösningar och särskilda hårdvarulösningar bör undvikas så långt som praktiskt är möjligt. Vi behöver kunna säkerställa rådighet över de resurser vi är beroende av och för att kunna skala upp och förändra vår materiel efter våra rådande förutsättningar. Undantag bör ske utifrån faktiska behov och ej tankar så som ”bra att ha”. Exempel på acceptabel särlösning kan vara modifiering för att kunna montera utrustning i, på, eller under en plattform.

Genom att förstå våra behov skapar vi bättre förutsättningar för att leda, utrusta och bygga upp våra krigsförband. Gör vi inget så händer inget men om vi bedriver verksamheter utan en plan innebär det att mycket kommer att behöva göras om. Ett framåtlutat och fördelat arbetssätt är därför en nyckel till framgång.

---

Referensförteckning

Eklund, D. & Forslund, D., Ge makten till krigsförbanden, Militärdebatt, 2026, https://militardebatt.com/2026/03/21/ge-makten-till-krigsforbanden/ (hämtad 2026-07-08).

FM2024-20268:1 AST TU avseende Experiment MekB7 brigadledning. Försvarsmakten, 2024.

FM2024-21844:1 FMSP 25 Bilaga 2 Riktlinjer och plan 2025-2023, Försvarsmakten, 2024.

FM2025-7360:9 AST TU VU 25-27 prov och försök med alternativt ledningsstödsystem LG, Försvarsmakten, 2025.

Försvarets materielverk, Stort intresse för Battle Week, Försvarets materielverk, 2026, https://www.fmv.se/aktuellt–press/aktuella-handelser/stort-intresse-for-battle-week/ (hämtad 2026-07-08)

Handbok Systemsäkerhet 2022, Försvarsmakten, Stockholm, 2022.

Hübel Sjöström, E., TOLO på det nya slagfältet, Militärdebatt, 2026. https://militardebatt.com/2025/09/24/tolo-pa-det-nya-slagfaltet/ (hämtad 2026-07-08).

NATO, CELLULAR COMMUNICATIONS FOR DEFENCE, STANAG 5665, 1:a utgåvan, NATO, Bryssel, 2026.

NATO, HDRWF – A HIGH DATA RATE WAVEFORM FOR UHF RADIO, STANAG 5651, 1:a utgåvan, NATO, Bryssel, 2023.

Pettersson, R., Förslag till reformer i materielanskaffningen, Militärdebatt, 2026, https://militardebatt.com/2026/03/28/forslag-till-reformer-i-materielanskaffningen/ (hämtad 2026-07-08).

Pettersson, R., Varför dröjer grejerna?, Militärdebatt, 2026, https://militardebatt.com/2025/05/27/varfor-drojer-grejerna/ (hämtad 2026-07-08).

R.E.L, Kriget väntar inte på byråkrati, Militärdebatt, https://militardebatt.com/2025/10/29/kriget-vantar-inte-pa-byrakrati/ (hämtad 2026-07-08).

SFS 2011:1029, Lag om upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet.

SFS 2016:1145, Lag om offentlig upphandling.

SFS 2018:585, Säkerhetsskyddslag.

SFS 2018:658, Säkerhetsskyddsförordning.

Smith, R, Defence Acquisition and Procurement: How (Not) to Buy Weapons, Cambridge University Press, Cambridge, 2022.