Av psykolog Anders Risling, överste (PA) Nils Förander, löjtnant Johan Ljungfelt , frivillig i Ukraina sedan 2022  och f.d. major i reserven Lars Göran Hansson.

Vi har tagit del av erfarenheter från Ukrainakriget. Det pågår ett teknikskifte som förändrat striden. Nya vapen som bygger på den senaste vassa teknologin införs i en rasande fart.  Drönare förändrar kontinuerligt striden, så även information-, rymd- och cyberteknik. Men innovativ teknik har på intet sätt gjort de traditionella fältmässiga soldatfärdigheterna mindre krävande. Tvärtom, soldater behöver en ännu snabbare förmåga att agera och skydda sig i en extremt dynamisk och farlig strid. 

Utgående från samtal med erfarna officerare och soldaters berättelser om striderna i Ukraina, analyserar vi vad som krävs av plutonchefer, gruppchefer och soldater som tillsammans utformar det frontnära ledarskapet. 

Chefer i den ukrainska armén har anpassat sitt ledarskap. Högre chefer har genom nya system god överblick på vad som händer längs fronten. Bataljonchefen kan på sina skärmar observera striden på plutonsnivå och snabbt ge nödvändigt understöd till plutoner. Även plutonchefen kan med hjälp av drönare se vad som händer bortom förterrängen och tillsammans med gruppchefer, team och stridspar fatta självständiga beslut om sitt agerande för att vinna i striden. 

I Ukraina samarbetar många soldater med teknikföretag för att hitta smarta och pragmatiska lösningar på de utmaningar förbanden ställs inför på slagfältet. Bataljoner upphandlar och samarbetar med företag som kan bistå med teknik och underhåll.

Från de mest framgångsrika ukrainska förbanden finns det mycket att lära och skapa bättre förutsättningar för plutonchefer genom att de: 

• ges förtroende som chef, då plutonchef är en av oss soldater! Detta förtroende byggs genom att visa tillit, ge förtroende och ansvar till soldater. Uppdragstaktik på soldatnivå!
• före insats involverar hela plutonen i planen, granskar viktiga detaljer i genomförandet och att testar alternativ, ”om-fall”, vid olika händelseutvecklingar och bestämma hur plutonen då ska göra. Situationen blir tydlig för alla och man skapar handlingsberedskap för att förebygga kaos och panik. Även om allt inte kommer gå enligt plan så har man genom att träna och överväga tillsammans skapat goda förutsättningar att möta överraskningar.           
• under striden tillsammans med gruppcheferna leder ”handgripligt” med kommandon, tecken, visselpipa och föredöme: ”Följ mig!
• efter strid tillsammans gör en noggrann gemensam utvärdering av strider, händelser och åtgärder. Vad hände? Vad fungerade? Vad gjorde vi som blev fel? Man kommer överens om vad man gör bättre nästa gång.
• behöver vara närvarande. Duktiga chefer arbetar tillsammans med soldaterna i vardagsjobb, som när kroppen eller kulsprutan ska vårdas. Det bygger samhörighet, förbandsanda, som ger verkan i svåra lägen.  

• säkerställer att uppbackningen fungerar. Fungerande sjukvård är en förutsättning för soldaternas vilja att agera i riskmiljö.
• ser till att eldledare och drönarteam introduceras och bäddas in i plutonen. Eldledare ur artilleri bör agera i nära samverkan med drönarteamet. Chefen nyttjar drönaroperatörerna för tekniken och de erfarna frontsoldaterna för det fältmässigt krävande.
• har en viktig roll vid ersättning av stupade eller sårade soldater. När nya soldater sätts in behöver plutonchef leda en snabb och robust incheckning så nya känner sig välkomna, väl informerade och övriga plutonen lär känna nykomlingar. 
• säkerställer att krigsfångar behandlas enligt folkrättsliga lagar och snabbt omhändertas av militärpolis så att de inte belastar frontsoldaterna.

Svensk ledarskapsutbildning

Ledarskap i den moderna striden är för viktigt för att lämnas uteslutande till chefer. Varje soldat behöver utöva gott ledarskap, dvs ha koll på situationen, ta initiativ, stötta stridskamrater och ha förståelse för helheten. Detta tillgodosåg tidigare en initiativrik plutonchef. Nu åligger det också varje soldat. Detta innebär stora konsekvenser för Försvarsmaktens ledarutveckling: Varje svensk soldat behöver få en rejäl dos träning i ledarskap under grundutbildning och förbandsövningar.             

Det blir nödvändigt att de små enheterna, plutonerna, tvingas agera mer självständigt med egna drönare, egen sjukvård och att samverka med eldledare, pionjärer och förband från andra nationer. Slutsats: en skicklig plutonchef är nyckelbefattningen i en effektiv, modern krigsorganisation.  Tar vår nuvarande svenska plutonchefsutbildning vara på plutonens samlade  förmågor?  Hur utvecklas frontnära chefers ledarförmåga?  Tar vi vara på gruppchefers ledarskap? 

Dagens krigsplacerade gruppchefer är synnerligen högt skattade vid inskrivningsprövningen. För att placeras som gruppchef krävs hög intelligens, psykisk stabilitet och ledarförmåga. Armén har därmed tillgång till gräddan av den svenska befolkningen. Den måste tillvaratas! Dessa unga män och kvinnor har god kapacitet att leda och samverka, kapabla att hantera informationsteknologi och cyberteknik. De har goda förutsättningar att utvecklas till de ledare vi behöver i de stridande plutonerna, tropparna och grupperna. Ger vi dem den ledarträning som krävs för att de skall lyckas med sina uppdrag i den svåraste av alla arbetsmiljöer – STRIDEN?

Nuläget

Det finns inom den svenska Försvarsmakten en gedigen kompetens för skolning av ledare. Dock krävs förnyelse baserat på den utveckling som skett i samhället och den intensiva teknikutvecklingen.  Nu är huvuddelen som fullgör sin värnplikt och krigsplaceras välutbildade. Inte sällan med mer kvalificerad utbildning än sina fast anställda befäl. Många är eller ska bli civilingenjörer, samhällsvetare, beteendevetare. Det ger stora möjligheter. Speciellt som den moderna striden kräver att soldater både måste ta initiativ och hantera tekniskt komplicerad utrustning, som dessutom utvecklas i så rask takt, att man vid mobilisering ställs inför ny teknik. 

Gruppchefer kommer i dessa lägen ha en avgörande roll. Det handlar om att flexibelt och snabbt anpassa det frontnära ledarskapet till taktik, teknik och terräng. Exempelvis kommer drönarstrid i Lappland se helt annorlunda ut än i Ukrainas slättlandskap. Plutonchef, gruppchef och soldater behöver synkronisera sina insatser beroende på situation, egna resurser och fiendens förehavanden. 

Vårt sätt att leda och fungera i Sverige med uppdragstaktik ner till pluton, grupp och enskild soldat är den främsta framgångsfaktorn i en komplex stridsmiljö. Även andra länder har förstått nödvändigheten av denna form av uppdragsstyrning ner till enskild soldat. Men stormakter har ofta haft svårt med delegering till de frontnära enheterna – det är märkligt med tanke på att deras specialförband som opererar bakom fiendens linjer, ges denna form av extrem uppdragsstyrning ner till enskilda soldater. 

Sverige får inte kopiera stormakternas gigantiska högre staber som lätt ”överstyr” och begränsar handlingsfriheten för det frontnära ledarskapet och dess möjligheter till innovation, initiativförmåga och upplevelse av att själva styra i en meningsfull strid.  Dessa avarter beskrivs av en soldat i den ryska armén som slagits i Ukraina: ”Jag förbjöds att säga saker och kritisera fel. Jag har ingen rätt att yttra mig. Därför kommer jag inte göra det!” (sid 100) Och ”Det här är ytterligare ett bevis på att militärhögskolorna inte lär ut självständigt tänkande.” (sid 108) 

Ledarskapsutveckling i fält

Militära ledare utvecklas främst som ledare genom att hantera verkliga situationer och ges tillfälle att före, under och efter strid – eller realistisk förbandsövning – tänka till: 

• Före: Vad är vettigt att jag som ledare gör i denna exceptionella och helt unika situation? Gärna i samråd med ställföreträdaren och öva med hela plutonen.
• Under: Nu blev det inte som jag hade tänkt mig. Fienden har gjort något oväntat. I denna situation, vad är mest lämpligt att jag som ledare tar för initiativ? Jag tvingas tänka om.
• Efter: Vad var det som egentligen hände? Hur bidrog jag som ledare? Vi vet från krigshistorien att initiativrika och flexibla ledare lär sig av egna erfarenheter i realtid när de tampas med den hårda verkligheten. 

Det absolut mest krävande och viktigaste lärandet sker i realtid under strid. Hur ska ansvariga chefer skaffa sig tid och rum för att lära under pågående strid? Då lär man sig som mest. Man kan under livsfara lära sig ta nya innovativa grepp som krävs i den moderna striden. Lärdomar från skolan kan leda fel. I strid behövs nytänkande.  Försvarsmakten behöver vässa den förmågan hos speciellt pluton- och gruppchefer för att de ska leda strid ännu bättre. Det är också en självklarhet idag att efter strid göra After Action Review. Men det råder stor brist på den centrala komponenten: Lära sig i realtid under striden. Där behöver Försvarsmakten nu lägga stor kraft. Våra stridspiloter är tränade på detta när de befinner sig på Östersjön möter plötsligt fienden och tappar radiokontakt med sin ledning. Infanteristriden ställer idag motsvarande stora – på gränsen till orimliga – krav på meniga soldater och chefer till nytänk och flexibilitet. Kan vi hitta formerna för det vi kallar ”Ledarskapsutveckling i fält” – så kommer det att få stor effekt på svensk trupps stridsförmåga. 

Förbandsanda

God förbandsanda med trygga, väl tränade, självständiga och initiativrika soldater är boten och förebygger panik. Ledare som bygger god förbandsanda skapar den nödvändiga tryggheten att tänka nytt trots stridens ofrånkomliga stora psykiska påfrestningar och överraskande initiativ från fienden. Förbandsanda innebär att ingen – varken soldat eller befäl – lämnas ensam. Genuin och trygg gemenskap är vinnarkonceptet. Varje soldat stöttar, skyddar, varnar och pekar ut riktningen åt varandra. Modiga soldater som är farliga för fienden vet att man snabbt blir omhändertagen om man såras.

Effekten är påtaglig: ett litet sammansvetsat förband vinner över ett stort och otympligt, kommandostyrt och centralistiskt förband med svag förbandsanda.  

Men självständigt agerande är lätt att säga. Det riskerar bli fromma förhoppningar om soldaterna inte är tränade i hur man tar initiativ. Utan goda exempel och realistisk träning på detta kommer inga initiativ. Framgångsformeln stavas: Träning och Uppbackning. Träning på övningar där initiativ krävs och välkomnas. Uppbackning   genom väl fungerade sjukvård, mat, utrustning och möjlighet till återhämtning.  

I striden samspelar varje soldat nära med sina kamrater med mycket handpåläggning och i kritiska lägen genom att ta initiativ, se den andre i ögonen och skrika i örat: Följ mig! Det är ofta kaos på stridsfältet när man befinner sig i närstrid. Alla soldater på det kaotiska stridsfältet kommer i kritiska ögonblick att tveka. Felgrepp leder till stora förluster. Man behöver snabbt överlägga med varandra. Och väldigt snabbt! Tvekan är riskabel.  Om en stridskamrat på grund av fiendens eld och rörelse, isolerar sig, tappar förmågan att agera målinriktat och samarbeta med övriga i förbandet eller gör något oöverlagt krävs att kamrat eller befäl grabbar tag i situationen, snabbt tar ögonkontakt, skriker i örat, ger en kroppslig kontakt, ger stöd och information om läget. 

Alla människor upplever stor psykisk påfrestning i frontnära strid. Skräck är en del av all strid.  Kamrater tillsammans stöttar varandra och förebygger kaos. Sammanhållning och omhändertagande krävs när stridskamrater blir skadade eller får panik. Det är i dessa svåra lägen en god förbandsanda har sin avgörande verkan.

Slutsatser

Artikeln kan sammanfattas i följande figur:

För att realisera denna typ av frontnära ledarskap krävs utöver grundutbildning träning under fältliknande förhållanden, ledarskapsutbildning i fält. Det kan armén göra genom 

1. Trupputbildare som kan driva denna kvalificerade ledarträning.
2. Bra simulatorer och program som väl illustrerar den frontnära stridsmiljön.  
3. Ordnar mer övningar med krigsorganiserade förband och använder dem mycket effektivare för chefsträning genom program för Ledarskapsutveckling i fält.
4. Program för plutonchefer och gruppchefer som tillsammans leder träning i centrala moment för sin pluton och grupp. 
5. Handfast undervisningsmateriel för soldater med filmer från autentisk strid och robusta handböcker i det fältnära ledarskapet.
6. Att officersutbildningen på Försvarshögskolan ägnar mer tid och högre prioritet till det fältnära ledarskapet som plutonchef.