Av en sjöofficer

Inledning

Det kan vid första anblick framstå som en trivial fråga att diskutera behovet av att införa en nationell tjänstgöringsmedalj. I en tid präglad av säkerhetspolitiska utmaningar, upprustning, teknikutveckling och ökade operativa krav kan symboliska åtgärder lätt avfärdas som sekundära. En sådan slutsats riskerar dock att missa kärnan i militär förmåga. 

Trots återkommande teknologiska språng kvarstår denna grundläggande insikt: militär förmåga utgår ytterst från människorna i organisationen och dess förmåga att attrahera, utveckla och behålla kompetens. Om militär förmåga ytterst bygger på människor blir frågan om hur deras insatser erkänns mer än en symbolisk angelägenhet. Erkännande handlar inte enbart om uppskattning, utan också om vilka signaler organisationen sänder om vad som är viktigt.

Detta blir särskilt tydligt när det gäller nationella insatser. Dessa utgör inte bara en central del av Försvarsmaktens verksamhet, utan själva kärnan i myndighetens uppdrag. Efter Sveriges inträde i Nato har de dessutom blivit en integrerad del av alliansens kollektiva avskräckning och försvar. Trots detta saknas fortfarande ett erkännande som motsvarar deras betydelse för Sveriges och Natos säkerhet. Frågan är därför inte om dessa insatser är viktiga, utan varför de fortfarande behandlas annorlunda än andra former av tjänstgöring.

Mot denna bakgrund framstår införandet av Försvarsmaktens medalj för nationella insatser som en rimlig och ändamålsenlig åtgärd.  Medaljen utgör ett konkret exempel på en åtgärd som kan bidra till att stärka organisationens personalförsörjning och i förlängningen Försvarsmaktens förmåga.

Varför en nationell tjänstgöringsmedalj? 

Att genom en officiell utmärkelse uppmärksamma och belöna individers insatser för Sverige är inte enbart en symbolisk handling. Det bidrar till att stärka känslan av erkännande, tillhörighet och professionsstolthet – faktorer som i sin tur påverkar viljan att stanna kvar i organisationen. Det finns dock i dag en tydlig obalans i hur Försvarsmakten premierar olika typer av insatser.

Det finns tjänstgöringsmedaljer som uppmärksammar internationella insatser och specifika nationella uppgifter som högvaktstjänstgöring. Men det saknas ett motsvarande erkännande för nationella insatser. Detta kan i förlängningen tolkas som att vissa former av tjänstgöring värderas högre än andra, trots att nationella insatser är avgörande för att hävda Sveriges territoriella integritet, skydda svenska intressen och upprätthålla Sveriges trovärdighet som allierad i Nato. 

En medarbetare som deltar i en utlandsmission kan tilldelas flera medaljer för sitt engagemang, medan en medarbetare som enbart deltar i nationella insatser – såsom den kontinuerliga sjö- och luftövervakningen eller annan operativ verksamhet – inte tilldelas något motsvarande erkännande. Detta berör särskilt personal inom sjö- och luftstridskrafterna, men samma resonemang gäller även medarbetare inom armén som deltar i nationella säkerhetsoperationer.

Internationella insatser och högvaktstjänstgöring är viktiga och förtjänar med rätta att uppmärksammas genom en utmärkelse. Problemet är inte att dessa insatser erkänns, utan att nationella insatser fortfarande saknar ett motsvarande erkännande. Obalansen i hur det svenska systemet för militära utmärkelser tillämpas blir särskilt tydlig när svenska marina bidrag till Natos stående förband – SNMCMG1 (Standing NATO Mine Countermeasures Group One) och SNMG1 (Standing NATO Maritime Group One) – berättigar en svensk militär utmärkelse, medan motsvarande verksamhet i samma område under nationellt befäl inte ger upphov till något jämförbart erkännande. Det är också långt ifrån givet att tjänstgöring inom FLF Finland – i likhet med FLF Lettland – kommer att resultera i en internationell tjänstgöringsmedalj, trots att båda styrkebidragen har samma grundläggande uppdrag: att bidra till Natos avskräckning och försvar. Denna skillnad riskerar att skapa en diskrepans mellan uppgiftens strategiska betydelse och det erkännande som tilldelas den enskilda medarbetaren. I förlängningen riskerar det också att signalera att vissa bidrag till Sveriges och Natos säkerhet värderas högre än andra, trots att de tjänar samma övergripande syfte.

En tjänstgöringsmedalj för nationella insatser som tilldelas utifrån genomförda insatser skiljer sig även från andra befintliga medaljer, såsom GSS-medaljen, värnpliktsmedaljen, NOR-medaljen och tidigare nämnda medaljer för internationella insatser samt högvaktstjänstgöring. GSS-medaljen utdelas för anställd tid som gruppbefäl, soldat eller sjöman, värnpliktsmedaljen för genomförd värnplikt och NOR-medaljen (Nit och redlighet) för minst 30 års anställning i staten. Dessa medaljer uppmärksammar specifika faser eller perioder av tjänstgöring, medan en nationell tjänstgöringsmedalj skulle vara ett erkännande av faktiska insatser inom Sveriges gränser och närområdet. 

Mer än en medalj

Frågan om en nationell tjänstgöringsmedalj handlar ytterst inte om medaljer. Den handlar om vilka insatser Försvarsmakten väljer att erkänna – och därmed vilka insatser som betraktas som särskilt värdefulla. Om nationella insatser utgör en central del av Sveriges och Natos säkerhet bör även detta återspeglas i myndighetens belöningssystem. 

Försvarsmaktens viktigaste resurs är inte fartyg, flygplan eller vapensystem, utan människorna som bemannar dem. Militär förmåga skapas genom ett samspel mellan doktrin, organisation, ledning, personal, utbildning och materiel. Om någon av dessa komponenter inte ges tillräcklig uppmärksamhet riskerar helheten att försvagas. Personalen utgör i den meningen inte ett stödjande element, utan själva grunden för militär förmåga. Åtgärder som stärker upplevelsen av mening och erkännande är därför inte enbart personalvårdande aktiviteter, utan en del av vår förmåga och uthållighet. I en samtid där tekniska innovationer ofta lyfts fram som lösningar på militära utmaningar framstår det som paradoxalt att inte samtidigt genomföra enkla och kostnadseffektiva åtgärder som stärker personalens motivation, känsla av erkännande och vilja att stanna kvar i organisationen.

Slutligen. Att belöna personalen för deras insats genom Försvarsmaktens medalj för nationella insatser stärker inte enbart individens känsla av värde, utan signalerar även att samhället erkänner och värdesätter de insatser som genomförs för Sveriges säkerhet. Det bidrar samtidigt till en ökad förståelse för Försvarsmaktens betydelse för samhällets säkerhet och motståndskraft i fred, kris och krig.

Vilka insatser vi väljer att erkänna avslöjar vilka insatser vi värdesätter.

Äras den som äras bör.