Förord: Sverige saknar landgräns mot Ryssland. Men när vi hör den politiska diskussionen om landets försvar, glöms det ofta bort att angriparen måste komma över havet – eller stånga sig igenom Finland. Förvaltare Håkan Lindberg skriver här om Marinens undanskymda tillvaro.

På Militär Debatts Twitterkonto ställdes frågan varför Marinen hela tiden förbises i den försvarspolitiska diskussionen. Jag kommer här att utveckla mina teorier om detta.

1. Ingen kommun protesterar när man avvecklar sjöstridskrafter. Fartygsförband är inget regemente med stark lokal koppling. Flottans förband ändrar organisation utan att det väcker någon uppmärksamhet i form av förlorade arbetstillfällen. När antalet kölar minskar så står där inte några arga kommunpolitiker hos försvarsministern. Vad jag däremot kan tycka är att rikets civila sjöfart borde se den mycket lilla marina numerär vi har som ett stort problem i händelse av kris/krig, men även kopplat till skydd mot piratverksamhet.

2. Politiker, tjänstemän och opinionsbildare saknar sjöfartsmässig allmänbildning. Man ser inte Sverige som den halvö vi är. Man ser inte exempelvis Finlands beroende av säkra farleder på Östersjön i kris/krig. Farleder som det till stor del ankommer på den svenska marinen att säkra. Till sist så ser man inte marinens potential som ett spelkort i det diplomatiska spelet och i de lägre konfliktnivåerna.

3. Varvsindustrin har inte haft samma politiska koppling som flygindustrin. Flygvapnet har sedan 1940-talet dragit nytta av den försvarsindustriella viljan som Sverige har haft när det gäller flyg. Det har hela tiden funnits ett politiskt intresse av en flygindustri. Ett intresse som inte varit lika starkt när det gäller en svensk militär varvsindustri. Den har hållits på sparlåga men har sedan 1970-talet saknat mer omfattande satsningar. Alltså finns inte samma diskussion om nya fartygssystem som rörande flygsystem.

4. För få i Marinen är engagerade i debatten. Det sitts och tycks en massa men det är ytterst få som orkar eller vågar fatta pennan och driva marin debatt. Forumen finns men folket kastar sig inte ut på pisten. Man sitter gärna och har åsikter om när saker inte far åt det håll man önskar, men ytterst få agerar i debatten för att få till en förändring.

Det märkliga är att så många människor i Sverige tillbringar så mycket tid i sina fritidsbåtar men ytterst få verkar reflektera och diskutera kring vad man använder farvattnen till förutom att fritidssegla i.

Håkan Lindberg
Förvaltare, tjänstgörande vid förbandet Marinbasen