Vikten av jobbiga övningar – eller varför vi måste våga att svina i pisset!

Du har inte sovit på 60h, din andedräkt stinker av aceton och din senaste måltid utspisades för 24h sedan. Alla har vi genomfört en prestationsövning eller en övning som har tagit oss långt bortom vår bekvämlighetszon, men vad syftar sådana övningar till och varför är de viktiga? Varför måste övningarna vara jobbiga och kan vi inte öva på något annat sätt?

Inledning
Jag avser att förmedla en blott dödlig truppofficers syn på vikten av att våga utsätta våra soldater och befäl för prestationsövningar. Vi måste i klartext våga att svina i pisset tillsammans med våra soldater mer, vi måste våga att utsätta våra soldater och befäl för krigets påfrestningar – inte i termer av maktutövning utan av genuin personlig omtanke. Det svett vi svettas i dag, spar blod i krig som det så målande beskrivs.

Foto: K3

Jag kommer i texten referera till prestationsövning som en term för en övning som efterliknar krigsliknande omständigheter med så hög grad av realism som möjligt.
En prestationsövnings uppbyggnad kan skilja avsevärt, den kan vara fullt tillämpad eller vara tillämpad med inslag av formella moment. En prestationsövning är inte något universalverktyg utan skall ses som ett av många utbildningsverktyg i den skicklige militäre utbildarens verktygslåda.

Jag kan ana en tendens idag att prestationsövningar tenderar att begränsa sig till det traditionella basker- eller soldatprovet, överlevnadsövningar, vid vissa förbandstyper omfattas även det så kallade jägarprovet mm. Jag vill med den här inlagan slå ett slag för att prestationsövningar även kan omfatta förbandsövningar med inslag av prestationsdelar. 


Jag saknar en formell utbildning i mänsklig psykologi och mänskligt beteende, men vill ändå hävda att jag genom åren i tjänst på plutons- och skvadronsnivå har utvecklat – i brist på bättre ord – en magkänsla för vad som utvecklar individen och krigsförbandet i rätt riktning. Det är den magkänslan jag ska försöka att omsätta i ord enligt nedan. 

Jag trycker på att alla övningar har sin plats i krigsförbandens utveckling och den här inlagan förutsätter att den normerande stegringstrappan generellt följs, vi rör oss från lätt till svårt, från enkelt till komplext och från känt till okänt. 
Det är upp till chefen att avgöra när vi måste hoppa i utbildningstrappan och i vilket syfte vi ska göra det. Det är chefen som måste känna av när prestationsövningen skall äga rum och i vilken ambitionsnivå den skall genomföras. Balansen mellan belastning och återhämtning måste hela tiden ses över för att stödja intentionen att lära, för det är lärandet som är centralt. 

Prestationsövningen är blott ett verktyg som chefen förfogar över för att visualisera krigets påfrestningar och för att öva under krigsliknande omständigheter. Det är inte på sättet vi uttrycker oss som skall vara hårt utan det är våra (utbildningens) krav som skall vara hårda.

Jag kommer att lyfta fram ett antal faktorer som jag menar är prestationsövningens största förtjänster – både för individerna och för din organisation. Nedan förtecknade faktorer kan självklart framavlas genom andra övningar, men jag vill hävda att det är främst under prestationsliknande övningar som dessa stärks.

Ökad självkännedom och personligt självförtroende
En naturlig del av prestationsövningen är strävan att efterlikna krigsliknande omständigheter. Syftet är i huvudsak att öva förbandet att bibehålla effektiviteten i en miljö där de grundläggande behoven av mat, dryck och sömn inte uppfylls. Den bärande tanken är framförallt att den enskilde skall övas i en verklighetsnära påfrestning som syftar till att presentera några av de stressfaktorer som kan återfinnas i en stridssituation. Därigenom minskar risken för att de skall upplevas som förlamande vid det skarpa genomförandet.
Rätt genomförd övning – och jag understryker att detta är fortfarande en övning/utbildning – så får den enskilde en ökad självkännedom om hur denne presterar och reagerar under fysisk och psykisk stress. Det i sig, ger en känsla av trygghet och kontroll över sina egna reaktioner.


Utöver en ökad självkännedom så får den enskilde även ett ökat självförtroende, något som är nära förknippat med individens förmåga att ta initiativ och prestera. En soldat som har begränsningar i sitt självförtroende kommer inte ta de initiativ som vår ledningsfilosofi ålägger oss. 
Målet måste vara att – bygga – individer som kan vara de klippor som vi kan luta oss mot när krigets fasor stormar runt oss. Det är alltså enligt mig den personliga omtanken som skall genomsyra övningens genomförande. 

Foto: K3

Ömsesidig respekt mellan soldater och befäl

Spaltmeter efter spaltmeter finns dokumenterat över den relation och det band som utvecklas mellan befäl och soldater som utstår krävande omständigheter tillsammans. Jag avser inte utveckla den sammanställningen här.

Det absolut viktigaste som uppstår under framförallt krävande övningar, är grundförutsättningen för oss befäl att kunna just – föra befäl. Nämligen tilliten och den ömsesidiga respekten mellan soldaten och befälet. Det kan inte nog understrykas hur viktig den är och hur viktig prestationsövningen är för att stärka det bandet, den tilliten. Att svina i pisset tillsammans, är ett raljant och något burdust uttryck för att beskriva befälets chans att få utöva föredömets makt och förtjäna soldatens tillit.

Det är genom att svina tillsammans som soldaten ges chansen att se “människorna bakom befälet”, det är under dina låga stunder som dina soldater kommer att få se vem du verkligen är och inse att du är långt ifrån bara den – till synes – hårda individen som står i kompaniets korridorer. Det är i stridspauserna och i misären som människan möter människan på ett gränsöverskridande, naket och okonstlat sätt. Det är där som relationen utvecklas och stärks bortom vad som kan åstadkommas på något skjutfält eller under någon visitation. Det låter sig heller inte göras under formella övningar där återhämtningsläget är gott genom hela övningen. 

Det finns inte någon soldat eller befäl som kommer följa någon som aldrig låtit sig prövas tillsammans med sina underställda. Prestationsövningen är därmed inte bara en övning för att pröva sina underställda, det är en gyllene chans att pröva sig själv och sitt förband. Håller jag måttet? Håller vår utbildning rätt nivå? Vad är mina lärbehov? Hur kan jag utvecklas? Vad är enhetens utbildningsbehov? Tar jag hand om mina soldater?  

Förbandsanda eller förtroende för egen organisation

En avgörande faktor för soldatens och befälets prestationsförmåga är bland annat graden av förtroende till egen organisations förmåga att lösa ställda uppgifter. Även den soldat med mest självförtroende kommer att underprestera om den sätts i en organisation vari den inte har något förtroende för. Kommer vi att vinna? Kommer vi att klara detta? Har vi gjort detta tidigare? Är vi förberedda? Detta är några av de frågor som soldaten och befälet ställer sig och som kan antingen åstadkomma stor osäkerhet eller tillföra en trygghet. 
Prestationsövningens stora förtjänst är att den även prövar enheten som helhet, den prövar hur väl enheten löser ställda uppgifter under extraordinära omständigheter. Om enheten löser uppgifterna så framavlas ett stärkt förtroende till egen organisation, eller stärkt förbandsanda med andra ord. 

Disciplin förmågan att underordna sig det gemensamma ansvarets krav

Förmågan att underordna sig det gemensamma ansvarets krav är något vi lär soldaterna redan från dag 1 på kaserngården. Initialt förknippas denna form av disciplin med orden formellt och militärt och tjänar sitt syfte väl. Syftet är i huvudsak att individen skall snabbt kunna inordna sig och fungera i ett stort kollektiv enligt givna direktiv, order, kommandon, instruktioner eller rutiner. Den militära disciplinen skall möjliggöra att individen fungerar och agerar även under osäkerheter och stor stress. 
Det är under prestationsövningen som – förhoppningsvis – kontexten tydliggörs och disciplinen går från att vara strukturbetonad till att vara funktionell och självdriven. Övningen är alltså endast ett ramverk vari den starkaste formen av disciplin skall formas, självdisciplinen. Många är de gånger jag mött soldaters reflektioner efter prestationsövningar där djupa insikter om syftet med disciplinen blivit förtydligat och nästintill kristallklart. Det är direkt avgörande för lärandet att tid avsätts efter prestationsövningen för att sätta övningens lärdomar i rätt kontext och att hjälpa deltagarna att dra rätt slutsatser.
Kanske kommer man fram till att “rätt tid, rätt plats och rätt utrustning” har plötsligt fått en funktionell kontext. 
Även den mest motsträvige hjälps att komma till insikt att den fördömda packplanen och ordningen som saker packas i, den som vid första anblick var tämligen stelbent och svårförståelig. Även den hade sin funktion och prestationsövningen blev verktyget för att visualisera detta. 

Foto: K3

Avslutningsvis

Underbart förtjänstfulla befäl, res dig nu självsäkert upp ur stolen och greppa stridsutrustningen med dina grova händer. Stäng dörren bakom dig och ta med dig truppen till skogs och öva under krigsliknande omständigheter, utsätt dem för strapatser och utsätt dig själv för samma prövning. Du kommer att återvända med ett tätare sammansvetsat förband, mer självsäkra och trygga individer. Du kommer att återvända med en större trygghet i din förmåga att fatta beslut och en större tilltro till dig själv. 
Prestationsövningar tenderar att generera många känslor och det är bra, erfarenheter som förknippas med känslor sitter längre och djupare. 
Glöm inte bort den personliga omtanken och syftet med all militär utbildning – vi förbereder människor för krigets fasor! 

Som en avslutning vill jag slå ett slag för de tre utgångspunkterna för att stödja lärandet som finns beskrivna i Handbok Utbildningsmetodik. Väl värt att läsa om och om igen för alla truppbefäl! 

Väl mött i anfallsmålet!
// Lt X