Förord: Inom Hemvärnet samlas människor från hela samhället. Det är breda åldersgrupper, människor med stor livserfarenhet och en omfattande civil kompetens. En åttamannagrupp inom Hemvärnet kan innehålla kompetenser från i stort sett hela samhället. Likväl blir de begränsade av ett system som, av allt att döma, är utformat för unga människor som helt saknar civil utbildning. När dessa två system kolliderar blir det märkligt. En lastbilschaufför som kört timmerbil i 15 år antas behöva en lika lång fordonsutbildning som en 19-åring som nyss tagit körkort. Borde Försvarsmakten bli bättre på att dra nytta av och godkänna de civila kompetenser som våra medarbetare bidrar med? Skulle det kunna lösa några av de friktioner som vi själva skapar i verksamheten? En ställföreträdande plutonchef i Hemvärnet ger sina tankar om detta i det här inlägget.

/Redaktören

Hemvärnets insatsplutoner har till viss del blivit utrustade med Personbil 8 (PB8) som sitt huvudsakliga fortskaffningsmedel. Jag tänker inte här ta upp fordonets för- respektive nackdelar, utan snarare beröra förarutbildningen för att få köra fordonet. För den oinvigda är en PB8 en variant av Mercedes Benz Sprinter, en något förväxt minibuss med plats för nio soldater, en hund, gruppens utrustning inklusive vapen, antingen i bagageutrymmet eller på tillhörande släp. Viktmässigt går den över vad som civilt är godkänt att framföra med ett ordinärt B-körkort även om släpet är ett lätt släpfordon med maximal totalvikt av högst 750kg. Fordonet kan framföras i lättare terräng, men ska helst inte framföras på sämre underlag än stigar. PB8 ska alltså inte användas till annat än att transportera soldater, hundar och gruppmateriel.

Ända sedan införandet av fordonen har det funnits problem med tillgänglighet på förare. Fordonen fick stå oanvända under ett par år för att vi inte hade förare. Sedan tillkom en kort snabbutbildning vilket gjorde att vi fick utbilda en förare per fordon. Det var en anpassad utbildning som gav förarbevis på PB8 inklusive släp. Sedan dess i drygt fem år har kompanierna återkommande till vår utbildningsgrupp fört fram behov om fler utbildningar för förare för att öka redundansen och därmed förmågan till förflyttning. Vårt idoga tjatande under fem års tid har nu äntligen resulterat i en inbjudan till förarutbildning omfattande tio dagar, totalt 100 timmar.

PB8 är alltså ett fordon vilket är väldigt likvärdigt i utformning som hantverkare, servicetekniker, ambulans m.m. använder och som för att repareras kräver ganska avancerad utrustning. Alltså inte direkt något som en förare ger sig på ute i fält. Visst, som förare av fordon i Försvarsmakten har vi ett stort ansvar för framförandet av fordon. En liknelse till tio dagars förarutbildning på PB8 är intensivkurser för att ta körkort – de brukar vara på två veckor. Kursen här vänder sig dock till hemvärnssoldater som redan har körkort och då tydligen förväntas avsätta tio dagar för att lära sig framföra och hantera en förväxt minibuss. Flera av dessa kanske redan nu framför likvärdiga eller avsevärt tyngre fordon i sitt civila yrke. Absolut kan jag hålla med om att alla som har körkort är inte lämpliga fordonsförare i Försvarsmakten. Men kommer en tio dagars utbildning ändra på det? Tio dagars utbildning för en hemvärnssoldat med ett civilt arbete och familj är en väldigt lång tid för att lära sig köra ett i många avseenden vanligt fordon.

För att sätta detta i proportion kan vi jämföra med den vapenutbildning som sker vid introduktion av nya soldater inom Hemvärnet. En ny soldat som till exempel gjorde sin värnplikt för 20 år sedan och inte ens hade Ak4, får en Ak4 i handen, lite drillande i isärtagning och ihop sättning, ladda – patron ur, sedan ut på skjutbana för inskjutning. Allt sker på en och samma dag och därefter förväntas soldaten kunna delta i ordinarie förbands verksamhet med stöd av sina mer erfarna soldatkollegor i gruppen. Vi talar alltså om en soldats möjligheter att få hantera skarpladdade vapen i ordinarie verksamhet med andra soldater i närheten.

Förarutbildning inom Försvarsmakten verkar fungera helt annorlunda. Här förväntas våra blivande förare ta ledigt från sitt arbete i tio dagar, tappa inkomst då ersättning enbart sker med förstärkt SGI, lära sig att framföra ett fordon som om de inte ens vet vad en bil är för något. Jag kan faktiskt inte förstå, trots att jag läser kursplanen, hur man kan fylla tio hela dagar på detta. Då är jag ändå disputerad, anställd på ett universitet och väldigt van vid att komplicera saker.

Vidare blir det problem vid nyrekrytering av unga soldater som genomfört GMU med inriktning mot Hemvärnet. Många av dem som valde fordonsförare som befattning under grundutbildningen har inte lyckats få utbildning på fordonets släp. Deras förarbevis är alltså begränsat till enbart PB8 utan möjlighet att framföra fordonet med släp.

Oavsett vad du har för civil kompetens, går den inte att validera. Det gäller för alla fordon inom Hemvärnet, vad vi vet. Vi har till exempel soldater som kör timmerlastbil civilt, men de får inte framföra en lättare lastbil inom Hemvärnet. Vi har haft soldater inom vårt förband som civilt arbetat som ambulansförare med liknande Mercedes Benz Sprint som utryckningsfordon, men de får inte köra en PB8 inom Försvarsmakten, inte heller validera sin kunskap.

Det borde vara en naturlig del i Försvarsmakten att validera sin civila fordonsutbildning till en militär motsvarighet för specifika fordon. För en PB8 ser vi det som naturligt med en arbetsdags validering förutsatt att föraren genomgått riskutbildning och att det i den dagen ingår körning på halkbana. Detta under förutsättning att vi inom aktuellt förband får välja ut de förare vi anser vara lämpliga. Det borgar för att vi enbart skickar soldater vilka vi har förtroende för att kunna framföra ett militärt fordon lastat med soldater och utrustning på ett säkert sätt.

Bristen på behöriga fordonsförare är akut. Om en fordonsförare anmäler frånvaro vid nästa övning eller skarpa insats finns det risk för att vårt förband inte kan förflytta sig i en helhet. Det är inte för inte jag kan fundera på om fordonsutbildningarna tillkommit som en påverkansoperation mot vår möjlighet att öva och utföra insatser.

Fredrik Hjorth
Ställföreträdande plutonchef
Hemvärnet