Även den som under hela hösten och vintern varit övertygad om att en storskalig rysk invasion av Ukraina skulle ske, blev förmodligen förvånad när det faktiskt hände. För egen del var reaktionen ungefär ”Herregud, nu händer det verkligen”. Och sen följde överraskning på överraskning. Det sägs att vi hela tiden förbereder oss för det förra kriget. Nu står vi med ett pågående krig i Europa, och kan genomföra våra justeringar i realtid.

Ukraina vek inte ner sig för våldet. Tvärtom möttes det med motstånd. Det är omöjligt att få en god överblick över de ukrainska operationerna, men det verkar pågå varit framgångsrika fördröjningsstrider längs vägar. Ryska stillastående kolonner har gett god tillgång på saftiga mål för infanteriet. Detta trots att ukrainska fältarbeten lyst med sin frånvaro i de bilder som kommer ut. Trafikstockningar och ett närmast naivt ryskt uppträdande har också lett till att de ukrainska drönarna nått stor effekt. Den psykologiska effekten av eldöverfall och drönarattacker bland de ryska angriparna är svår att föreställa sig. Även ukrainska stridsflygplan och attackhelikoptrar verkar ha nått viss framgång.

De ryska styrkorna har hittills förvånat många. Det naiva uppträdandet, märklig stridsteknik, oväntat svagt understöd med indirekt eld och flyg… Inledningsvis verkade den ryska stridsidén vara att skapa chock genom att helt enkelt rulla in från alla riktningar, och sedan titta på när den ukrainska staten kollapsade. Hur kunde de inbilla sig något sådant? Svaret finns kanske i den egna propagandan. Om man hela tiden matar sin befolkning med en falsk berättelse, så är risken att man själv börjar tro på den. I stort sett alla klyschor av Sun Tzu går att koppla till detta krig, men i synnerhet bör vi reflektera över vikten att känna oss själva och att känna sin fiende. Detta tycks Ryssland initialt ha misslyckats fullständigt med.
Nåväl, den ukrainska kollapsen inträffade inte. Och de ryska styrkorna, som tidigare frångått sin doktrin fullständigt, blev nu mycket mer doktrinära. Hela stadsdelar pulveriseras, men hittills med ganska liten effekt i form av tagen terräng.

Ukraina har helt behärskat den internationella informationsarenan. Inte minst med humor. Kriget i Ukraina torde bli det första stora meme-kriget. Informationsförmedlingen ger intryck av att vara ganska decentraliserad, där den statliga propagandan kan plocka godbitarna av vad enskilda individer producerat. Men inte nog med det: Ukrainare uppmanas att fotografera, geotagga och publicera bilder av ryska förband på sociala medier under särskilda hashtaggs. Det är en åtgärd som är genial i sin enkelhet. Det ska bli spännande att se hur mycket måldata som attackflyg och bekämpningsförband har mottagit på det sättet.

Ukraina kan fortfarande förlora kriget. För en vecka sedan trodde nog de flesta att Ukrainas nederlag var garanterat. Och visst, förutsatt att kriget avgörs på stridsfältet så kan Ryssland påräkna en kvantitativ fördel. Men kriget kan lika gärna avgöras på börsen, på Moskvas gator eller i ett tarvligt mord där någon i Putins närhet tröttnat på vansinnet. För varje dag som ukrainarna håller ut ökar chansen för rysk kollaps.

Vad vi som svenska militärer nu måste göra är att förbereda oss. Vi behöver förbereda oss för krigshandlingar kan riktas mot Sverige för att ”lätta på trycket”. Hela Militärdistrikt Väst (MD V) verkar hittills vara helt oberörda av kriget i Ukraina – Varför då? Vi behöver förbereda oss på sabotage och spionage mot våra anläggningar och verksamheter. Vi behöver lägga oss i hårdträning för att just i rätt tid ligga i toppform. Stora förbandsövningar, logistikövningar och inte minst samövningar mellan förband och försvarsgrenar blir enormt viktiga.

Men samtidigt måste vi lära oss av Ukraina. Vi behöver på ett metodiskt sätt se på Ukrainas krigsinsats och konstatera vad som fungerat och inte fungerat. Därefter måste vi vidta åtgärder.

Runt om i Försvarsmakten sitter det nu befattningshavare som kan förbättra vår förmåga. Genom att utbilda kollegor, utveckla taktiken och förbättra stridstekniken. Skriv gärna era tankar till Militär Debatt. Tillsammans kan vi bättre.

Kapten Andreas Braw
Redaktör