“Great and terrible events in Russia are usually due to someone’s stupidity or laziness.”
– Edvard Radzinsky, citerad i New Eastern Europe

Sedan den ryska invasionen av Ukraina den tjugofjärde februari, har det inte gått bra för Ryssland. Rysslands reformer för att transformera armén sedan 2008 verkar ha misslyckats, även på ett kulturellt plan. Man överskattade sin egen förmåga, och underskattade Ukrainas. Den tjugonionde mars uppgav amerikanska källor att fler än tiotusen ryska soldater dödats i kriget, ukrainska källor uppger närmare sjutton tusen. Amerikanska och brittiska källor uppger att ryska soldater idag är demoraliserade, har ont om utrustning och ordervägrar. Ett flertal ryska generaler och andra högt uppsatta officerare har dött i kriget. Efter fem veckor av hårda strider har nu ryska förband behövt omgruppera, och Ukraina har genomfört framgångsrika motanfall på ett flertal platser.

Samtidigt har EU, USA och Storbritannien infört tuffare sanktioner än vad många trodde var möjligt. Bland annat har samtlig rysk flygtrafik stoppats att flyga in i EU, USA, Storbritannien och Kanada. Den ryska rubeln har tappat tjugotvå procent av sitt värde sen årsskiftet, och den ryska inflationen har ökat med fjorton procent.

Skälen till det ryska misslyckandet kommer att diskuteras i många år framöver, och de exakta diskussionerna och planeringen som pågick på den ryska sidan inför invasionen kanske aldrig kommer oss till känna. Men jag vill här föreslå att en anledning till misslyckandet i Ukraina är den totala genomklappningen av den ryska ledningsförmågan, och bristen på sambandsmedel. Det beryktade ryska telekrighotet har knappt setts till. 

”Vi har ingen kommunikation. Inga walkie-talkies. Ingenting.”
Redan den nittonde mars, tre veckor in i kriget, kunde Radio Free Europe påpeka att avlyssnade samtal, erövrad rysk utrustning samt bilder av billiga handburna PTT (push to talk) system, tydde på en oförmåga att kommunicera mellan olika ledningsnivåer och mellan förband. Dåliga inköp, otränade soldater, och att de olika stridskrafterna använder olika system beskrivs bara som några av problemen. Genom att blanda enheter och system har Ryssland tvingats att använda okrypterade sambandsmedel, eller gamla system som kunnat dekrypterats i princip i realtid.

Efter Georgien-kriget påbörjades den ryska moderniseringen av armén, och även dess sambandsmedel. Men det nya handburna radiosystemet ”Azart” sägs vara impopulärt bland ryska soldater. Det användes inte utanför baserna i Syrien. Istället användes civila walkie-talkies från Kina eller mobiltelefoner. Utan moderna och säkra sambandsmedel har armén haft svårt att koordinera sina enheter, och det ryska flyget har inte kunnat kommunicera med marktrupperna. Enligt Washington Post, som citerade en amerikansk försvarstjänsteman, berodde det undermåliga sambandet bland annat på bristande disciplin och bristande planering. Den ryska kommunikationen över öppna sambandsmedel har varit så omfattande att radioamatörer har lyssnat in via hemsidor som http://websdr.org/.

Det senaste ryska säkra sambandet som introducerade 2021, ”Era”, har inte fungerat i Ukraina då det är beroende av 3G/4G täckning för att fungera. Runt Kharkiv sköt ryska trupper själva sönder 3G/4G tornen vilket möjliggjorde att ukrainska trupper kunde lyssna, och spela in, när generalmajor Vitaly Gerasimovs (ej att förväxla med generalstabschefen, general Valery Gerasimov) död  diskuterades av två FSB-agenter. Enligt amerikansk militär använder sig ryska generaler av öppna sambandsmedel som mobiltelefoner, och minst en general ska ha skjutits ihjäl efter det att hans samtal spårats.

Men telekriget då?
Ukraina har sedan 2014 utsatts för ryska telekrigsinsatser i Donbass. Genom åren har Ryssland använt sig av en mängd olika system, bland annat R-330Zh ”Zhitel”, som stör ut GPS-signaler. Minst ett sådant system har förstörts av ukrainska styrkor efter invasionen. Även RB-341 ”Leer-3”-drönare har använts för att störa ut GSM och 3G/4G master, samt för att skicka ut SMS och röstmeddelanden till ukrainska mobiltelefoner. Genom GPS-störning förlorade Ukraina ungefär hundra mindre RPAS mellan år 2015–2017. Runt 2019 minskade den ryska användningen av telekrig runt Donbass. En anledning kan ha varit att systemen istället använts i Syrien. En annan anledning, enligt den ukrainske översten Ivan Pavlenko, var att västerländska sanktioner gjorde det svårt att få tag på reservdelar och andra kritiska komponenter.

Trots att Ryssland får anses vara en av de världsledande nationerna inom telekrig, har detta knappt märkts av i Ukraina efter invasionen. I början av mars beskrev experter bristen på telekrig som förbryllande, men nämnde att bland annat dålig planering och bristen på logistik (vilket har drabbat hela den ryska invasionsstyrkan). Andra förklaringar som föreslogs var svårigheter att koordinera olika enheter med varandra, dålig utrustning, bristande ledarskap och undermålig taktik. Bland annat ska Ryssland inte använt sig sin störförmåga då man var orolig att påverka egna förband. Den ukrainska arméns uppträdande med mindre enheter samt modernare västerländska sambandsmedel, ska ha försvårat för Ryssland att maximera sin användning av telekrig. Den decentraliserade ledningen Ukraina har använt sig av, har också varit en bidragande orsak till den begränsade användningen av telekrig.

Ukrainas erfarenheter från Donbass har troligtvis också gett dyrköpta erfarenheter, och idag prioriterar den ukrainska armén att slå ut ryska system. Ett flertal experter återkommer till den bristande logistiken vilket tvingat ryska förband att stå i kompakta formationer. Därigenom har inte telekrigförmågan kunnat nyttjas på ett optimalt sätt.

Bloggen Oryx har sedan starten av den ryska invasionen dokumenterat ryska förluster, och i skrivande stund har Ryssland förlorat över 2100 olika fordon, inklusive över 400 stridsvagnar. Med sådana siffror är inte förvånande att även ryska telekrigsystem har förlorats till Ukraina. Minst två typer av moderna ryska telekrigsystem har beslagtagits av ukrainska trupper. Det ena, Borisoglebsk-2, ska kunna störa ut GPS och olika typer av sambandssystem. Det är ett relativt nytt system, och ska bland annat används i Syrien. Det andra systemet, Krasukha-4, är även det ett modernt system. Faktum är att det är nästintill chockerande att Ukraina har kunnat hitta och beslagta en nästintill oförstörd ledningskontainer till Krasukha-4 systemet. Systemet, som sägs kunna spåra och störa en rad olika typer av radarer, som AWACS och JSARS, men även LEO-spionsatelliter, är nu på väg till USA, där det kommer studeras noggrant. Bägge system diskuteras i FOIs rapport från 2018 om ryskt telekrig. Tillsammans med den ryska överstelöjtnant tillhörande de ryska telekrigtrupperna som togs tillfånga, är de tillsammans en potentiell guldgruva för västerländska underrättelsetjänster.

Slutsatser
Den ryska invasionen av Ukraina får hittills anses vara en strategisk förlust för Ryssland. Oaktat de andra problemen som den ryska armén och dess väpnande styrkor stött på, får nog deras problem inom ledning- och telekriget ses som symptom på än större problem inom hela de ryska väpnade styrkorna. Brister i materiel, utbildning, logistik och taktik avspeglas inte bara i de stridande förbanden, utan syns även tydligt inom sambands- och telekrigförband. Det är för tidigt för att dra definitiva slutsatser kring kriget i Ukraina, men de brister som synts ter sig inte vara bundna till enskilda förband, utan vara symptom på djupare problem inom den ryska militären.

Simon Franzén
Officer vid Ledningsregementet