Vad menar vi egentligen med Pride-annonsen?

Nu är det dags för Pride igen. Det innebär, traditionsenligt, att Försvarsmakten kör en annonskampanj. Kampanjen följs, enligt gammal sed, av en hetsig diskussion kring Försvarsmaktens påstådda politisering, att vi blivit ett identitetspolitisk diskussionsklubb och annan smörja. Samtidigt ska engagerade individer, som faktiskt håller på med identitetspolitik, hävda att vi ägnar oss åt ”pink washing”, det vill säga att vi försöker tvätta vår image genom godhetssignalering. Vi som arbetar inom Försvarsmakten håller oss gärna till traditionen, och Pride-kampanjen med efterföljande hätska kommentarer har nu blivit en tradition.

Årets annons från Försvarsmakten.

Årets annons
Tidigare har den årliga Pride-kampanjen bland annat bestått av en regnbågsflagga på en uniformsärm, en soldat som maskerar ansiktet med regnbågsfärger (en ganska dubbelbottnad och lite lustig symbolik som tyvärr inte plockades upp av kultursidorna) och förra årets skyttegrupp som höll en regnbågsfana. Årets kampanj är ytterligare en grupp soldater som har tänt signalrök i regnbågens färger.

Texten som bifogas till bilden är i år:
”Osäkra tider gör inte att vi slutar försvara mänskliga rättigheter, allas lika värde och din rätt att leva som den du är. Därför deltar vi i Pride, även i år.”

Jag har läst texten flera gånger, och förstår faktiskt inte vad den innebär. Jag ska försöka bryta ner mina invändningar mot det obegripliga budskapet här:

”Osäkra tider gör inte att vi slutar försvara mänskliga rättigheter”
Här inleder man med att effektfullt nedkämpa en halmgubbe. Är det någon som har hävdat motsatsen, eller varför har Försvarsmakten ett behov av att säga detta? Försvarsmakten finns ju främst till för oroliga tider, så det vore ju lite märkligt om man ändrade inriktning så fort det blev krig i närområdet.

”Försvara mänskliga rättigheter”
Jag har försökt lista ut vad detta betyder. Vi ska ju förvisso försvara den svenska staten, och här råder förvisso mänskliga rättigheter. Men mot vem ska vi försvara dessa rättigheter? Är det rysk invasion vi pratar om så tror jag att de flesta förväntar sig att Försvarsmakten försvarar riket, något annat vore ju skandal. Men jag blir faktiskt inte klok på detta – det hade ju varit en logisk talepunkt under tiden i Afghanistan, men nu blir det svävande och malplacerat. I verkligheten försvarar vi mänskliga rättigheter utomlands när regering och riksdag beslutar att detta ska göras, så utrikes-dimensionen är ganska irrelevant. Försvarsmakten är ett verktyg för Sveriges säkerhetspolitik, varken mer eller mindre.

”Försvara allas lika värde”
Okej, detta innebär ju närmast att vi inte aktivt bryter mot svensk diskrimineringslagstiftning. Eller är det ett mer aktivt försvar av allas lika värde vi försvarar, utanför vår egen myndighet i fredstid? Hur då?

”Försvara din rätt att leva som den du är”
Här går man verkligen långt, i och med att man nu rör sig långt utanför myndighetens uppdrag. Eller är det bara en upplysning om att vi försvarar landet mot angrepp utifrån? Pratar vi om den delen av Sveriges befolkning som lever under hedersförtryck och som inte får välja sin utbildning, yrke, vänner eller sexual- och livspartner själva? Det är såklart otroligt sorgligt, men det är andra myndigheters ansvar.

”Därför deltar vi i Pride, även i år”
Jo tack, det var det nog ingen som tvivlade på.

Allmän slutsats kring annonsen
Jag tolkar annonsen som att man vill förmedla att Försvarsmakten utför sitt uppdrag att försvara Sverige och därmed skydda de lagar, regler och normer som råder inom riket. Och det vore ju extremt märkligt om vi inte gjorde det, eftersom det är uppdraget som vi har fått av Riksdagen. Det finns länder där de väpnade styrkorna inte direkt lyder under parlament och regering, och så är det ju tack och lov inte hos oss. Så, allt som allt så innebär annonsen att Sveriges liberala demokrati kan existera eftersom vi kan försvara oss. Det är såklart fantastiskt, men kanske inte någon nyhet.

Corporate bullshit i Försvarsmakten
Om vi tar ett steg tillbaka, så är den här typen av välformulerad men innehållslös myndighetskommunikation något som förekommer i hela samhället. I organisationsforskaren Mats Alvessons bok ”Extra allt: När samhälls- och människoförbättrandet slår tillbaka” formuleras ett antal organisatoriska lagar utifrån författarens observationer inom hans forskningsfält. En av dessa observationer är ”Den krampaktiga godheten”:

Lagen om krampaktig godhet innebär kravet på människan att uttryckligen och helst i dokumentform bekänna sig till det goda och ta avstånd från det o-goda. Man ska förfäkta – och kanske selektivt följa – positivt formulerade värderingar. Att till närmast varje pris framställa sig som god kan vara bra för självkänslan, men det riskerar att bli krampaktigt och leda till att goda inte realiseras, till hyckleri och till att tillvarons komplexitet förnekas.

Krampaktig godhet leder ofta till så kallad ”corporate bullshit” där organisationer fokuserar på att formulera sig tjusigt, snarare än att fokusera på kärnverksamheten. Ofta är dessa tjusiga formuleringar självklarheter, eller så är de så tjusigt formulerade att innehållet går förlorat. Att ägna sig åt den här typen av kommunikation är både roligt och stimulerande, men inte särskilt produktivt. Dessutom tenderar alltså formuleringarna att bli svart-vita och luddiga samtidigt, vilket i sig är imponerande men helt meningslöst. Slutresultatet blir ofta obegripligt, men vi måste alla spela med för att inte framstå som ”onda” eller bakåtsträvande. Jag har tidigare skrivit om Försvarsmaktens värdegrund, som även den lider av självmotsägelser och en allmän luddighet, och därmed kan betyda nästan vad som helst.

Nåja, nu är det dags för årets Pride-genomförande. Traditionen kräver att det genomförs, och för många anställda blir det säkert en minnesvärd upplevelse. I praktiken betyder det dock ganska lite, vilket årets obegripliga annons skvallrar om. Det är en ritual för att markera vår närhet till en del av samhället som vi annars syns ganska lite i. Och jag tror inte att det leder till någon större skada för organisationen, bortsett från en yvig semesterplanering för de anställda som deltar på arbetstid. Man kan däremot ifrågasätta nyttan av det årliga ståhejet kring vårt deltagande – är det verkligen önskvärt att varje år utlösa den här diskussionen? Vi ska ju trots allt försvara hela samhället, och uppenbarligen upplevs det här som att vi väljer sida i något avseende. Måste vi verkligen göra en annonskampanj av deltagandet, något som andra myndigheter alltså inte gör? Nåväl. Det är numera tradition, och snart blir det väl inskrivet i ceremonireglementet.

Diskussionen blir densamma som förra året, och året innan dess. Same procedure as every year. Sådan är traditionen.

Andreas Braw
Redaktör

Efterord: Självklart är alla svar på den här artikeln välkomna. Sajten heter Militär Debatt av en anledning, och det vore glädjande om det blev en diskussion kring ämnet. Artiklar som inte är konstruktiva kommer däremot icke att publiceras.