Förord: I takt med att soldater såras och stupar i krig måste nya soldater utbildas. Svenske soldaten Thor åkte till Ukraina för att strida, men utbildar nu istället ukrainska soldater. Thor har sedan tidigare tjänstgjort i flertalet år som GSS/K i Flygvapnet. Han ger oss en inblick i varför frivilliga instruktörer är vitala för Ukraina och hur viktigt det är för ett land i krig att fortsätta producera soldater i takt med förlusterna vid frontlinjen. Just nu genomförs en del av det viktiga arbetet av just Thor och hans kollegor.

Du tjänstgör just nu i en grupp som heter Shield of Ukraine, berätta mer.
Shield of Ukraine består av frivilliga instruktörer från Sverige, Storbritannien och USA, samt tolkar från Ukraina. Det vi gör är att utbilda delar ur Ukrainas totalförsvar på diverse olika förmågor beroende på målgruppen.
Det beror helt på vad för sorts trupp vi får men i stora drag så erbjuder vi utbildning i:

• Strid i bebyggelse
• Grundläggande samt Avancerad sjukvård
• Spaningstjänst
• Flertalet vapensystem
• Gruppchefs samt Plutonchefsutbildningar

Vad är det för trupp ni utbildar?
Mestadels utbildar vi reguljärt infanteri. Vi utbildar även partisaner, civila, och instruktörer till den ukrainska armén.

Hur lång är utbildningen?
Ukrainas egna träning vid mobilisering av trupp är två veckor. I vårt fall beror det helt på den lokala guvernören. I början av året fick vi som mest två veckor. Ibland bara en vecka. Men vi har fått positiv återkoppling direkt från fronten om att våra utbildningar ger god effekt. Detta i kombination med att vi fått bättre kontakter har lett till att vi istället får utbilda kullar i tre till sju veckor.

Hur kommer det sig att du utbildar och inte strider?
Planen från början var att ansluta mig till Ukrainas främlingslegion, men det spreds varierad information om kvalitén på legionen så jag beslöt mig för att hjälpa till med humanitärt arbete tills jag kunde få in en fot hos en grupp som kallas Hospitallers. Innan jag hann göra det kom jag över en kontakt som sökte instruktörshjälp. Det var så det började. Jag och en engelsman vid namn Paul slog ihop våra grupper, startade Shield of Ukraine och har utbildat cirka 200 soldater sen dess. 

Vad tror du behovet för grupper som Shield of Ukraine kommer ifrån?
I början av kriget så skickades väldigt många duktiga soldater och instruktörer till fronten för att hindra Rysslands framfart och där var det såklart väldigt många som dog.

Vad är de största skillnaderna att utbilda i Ukraina jämfört med Sverige?
Rätt tid, rätt plats, rätt utrustning. Något som varje svensk värnpliktig drillas i från dag ett saknas här. Den där grundläggande disciplinen som skapas när man till exempel behöver bädda om sin säng fem gånger på morgnarna tills det blir rätt. Avsaknaden av detta resulterar i en del slarv när det kommer till att hålla koll på sin utrustning och att komma i tid.

Men ukrainarna gnäller inte. De fattar allvaret i att träningen vi ger dem eventuellt är den sista de får innan det bär av till frontlinjen. Jag minns vårt första jobb här. Vi hade precis haft det första mötet med en borgmästare som frågade om vi kunde börja med en gång. Vi sa ja och mötte upp truppen på en fotbollsstadio. Vi var pressade på tid så vi frågade truppen om det var okej att hoppa över lunchen och alla var eniga om att göra det. Det har varit ett upprepande tema här. Lite mat, vatten och sömn, samt dåligt väder, men det är aldrig någon som tycker synd om sig själv.

Har du stött på några oväntade friktioner när du utbildar och hur hanterar du dem?
Jag insåg ganska snabbt att det är betydligt mer macho i Ukraina. Det är många som vill hävda sig och tror att de vet bäst. Speciellt de som har tidigare stridserfarenhet. Det kan hända att vi instruktörer ifrågasätts av dessa individer. Ett knep vi använder, vilket kan verka lite löjligt men det funkar, är att bära multicammönster på så många plagg som möjligt. Det går ju ihop lite med det jag nämnde om machokulturen. Multicam är verkligen heligt här i Ukraina. 

Även om vi får dem att lyssna på oss så finns det alltid några som kan tycka att de inte behöver utbildas på grundläggande övningar för att de redan prövats i strid. Ett sätt att få dessa individer att drilla grundläggande övningar är att göra en tävling av det. Klassiska grejer som att bygga bårar, sätta tourniquet, eller magasinsbyten.

När vi ger oss in på mer komplexa utbildningar såsom strid i bebyggelse så kan man behöva ta ner dem på jorden. Detta gör vi genom att snabbt höja komplexiteten i övningarna. Några skadeutfall räcker för att de ska inse att det behövs bättre förståelse för grunderna.

Hur ser ni på att utbilda soldater från till exempel Azovbataljonen?
Vi har valt att inte utbilda soldater från Azov eller liknande grupperingar. Dels av ideologiska skäl men också för att vi ska få mindre problem när vi återvänder till våra hemländer. Vi alla vill ju såklart komma tillbaka till våra hemländer efter detta och dela med oss av all erfarenhet men då gäller det också att vi agerar enligt våran egen försvarsmakts värdegrund medans vi tjänstgör här. Annars tror jag vi kommer få problem att anställas igen.

Vilka lärdomar tycker du att vi i Sverige ska dra av dina erfarenheter?
Försvarsmakten måste inse vikten av att ha bra instruktörer. Det är inte hållbart att enheter skickar personal som de inte vill ha i sina egna korridorer till att utbilda värnpliktiga. Den så kallade straffkommenderingen måste upphöra. Att vara instruktör ska vara attraktivt och något man vill sträva efter att få vara.

När kriget kommer så kommer det fortfarande finnas ett behov av att utbilda. Nya kullar kommer behöva utbildas kontinuerligt. Det blir därmed väldigt viktigt att man har en snabb och snärtig utbildningsplan. Tre månader GMU kanske är för långt i sådana fall. Behovet av kompetenta instruktörer försvinner aldrig.

Känner du fortfarande att du hellre utbildar än strider själv?
Tanken att strida finns såklart alltid i bakhuvudet, men att utbilda soldater som inser allvaret i situationen är väldigt annorlunda från hemma i Sverige. Om några veckor är soldaterna vid fronten. Det är en otrolig situation där till och med de mest erfarna yrkessoldaterna i Sverige skulle känna stor rädsla och ångest.

När vi avslutar vår träning kan vi se att vi gjort skillnad. Vi ser hopp i soldaterna. Hopp i deras egna förmåga och sin utrustning. Det är en otrolig känsla att se dem förvandlas.

Andra delen är också den otroliga känslan att höra från våra soldater att de utfört framgångsrika uppgifter på fronten. Att få feedback från soldater som har neutraliserat fienden där de säger att vår träning gav stor effekt. Eller som en soldat som nyligen skrev till vår översättare att han kunde rädda sin kamrat genom att applicera hans tourniquet rätt. Därför är jag instruktör.

Och som avslutande fråga. Hur kan läsarna hjälpa dig hjälpa soldaterna i Ukraina?
Vi har en insamling som pågår och man får jättegärna donera pengar dit. Pengarna går till två potter egentligen. Den ena är till utbildningsmateriel i form av:

• Övningsmateriel sjukvård
• Airsoft och paintballutrustning för SIB
• Knallskott, raketer och andra former av markörer

Och den andra potten går till skarp sjukvårdsmateriel i form av Individual First Aid Kits till soldaterna innan de åker till fronten.
Man kan donera genom PayPal eller Swish!

PayPal.me/Swedishveteran

Swish 073 05 44 358 – Petri Kuru

I övrigt kan man följa vårt arbete på Thor.instructor på Instagram!

---

Jimmy Nilsson
Skribent, Militär Debatt