Förord: Operation Unifier var en multinationell militär insats i Ukraina som startades efter den ryska invasionen 2014. Det var ett kanadensiskt initiativ som flertalet länder anslöt sig till. Det innefattade materiellt bistånd till den sargade ukrainska armén, men framförallt ägnade man sig åt utbildning. Major Roger Djupsjö var en av de sista deltagarna i Unifier som lämnade Ukraina. Han fick nu se sina ukrainska vänner utkämpa det blodigaste kriget i Europa sen andra världskriget – på TV. Militär Debatt kontaktade Roger för att få höra hans tankar kring insatsen, evakueringen och kriget.

---

Operation Unifier hade ju pågått ganska länge när invasionen inleddes. Trots det är det en ganska okänd internationell insats. Kan du berätta lite kort om hur insatsen var organiserad och om det konkreta arbetet?
Unifier var organiserad med ett HQ i Kyiv samt tre underlydande avdelningar.
Proffessional training: Officers- och underofficersutbildning på ett antal akademier och skolor över hela Ukraina.
Individual training: Specialutbildning t ex minröjning, sjukvårdsutbildning, prickskytte, spaning med mera vid ett antal utbildningsplatser och regementen.
Rotation Brigade Training: Sexveckors förbandsträning av de brigader som skulle fram till fronten i Donbas och Luhansk. Det var upplagt som en svensk KFÖ (Krigsförbandsövning) med övningsveckor för grupp, pluton, kompani och bataljon med en avslutande brigadövning. Unifier var här knutna till övningsfältet Sheriko-lan strax utanför Mykolaïv.

Jag tjänstgjorde vid J5-J7 vid insatsens centrala stab, alltså planeringsavdelningen. Min uppgift vara att utbilda i övningsplanlanering på strategisk och operativ nivå, inriktat mot brigadövningar. Att öva mot uppsatta övnings- och träningsmål var nytt i Ukraina. Mentorerade staber i MDMP-processen (Military Decision Making Process) och övrigt stabsarbete vid större övningar som Cossack Maze och Joint Endevour samt vid brigadernas slutövning i Rotation Brigade Training.

Hur kom det sig att just du valde att åka till Ukraina?
Jag såg annonsen på Försvarsmaktens jobbsajt och förstod att detta kommer att passa mig med min erfarenhet med arbetet i planeringsgruppen för AURORA 20. Jag har jobbat med många övningar tidigare också.

Tyngdpunkten i det svenska bidraget låg, som jag förstått det, i att utbilda sjukvårdare. Hur togs utbildningen emot av de ukrainska styrkorna?
Sverige har sysslat med minröjning, tolkar, stridsutbildning tidigare också. Utbildningen togs emot mycket väl! Jag har nog aldrig fått så mycket beröm tidigare. Och ändå var inte insatsen mer än normal i mina ögon.

Kriget har ju pågått sedan 2014 i varierande intensitet. Under den tiden byggde Ukraina i stort sett om hela sin försvarsmakt. Vad var dina intryck av de ukrainska styrkornas förmåga?
Det ukrainska försvarets ledning är kompetent och har fördelen av att känna sin motståndare mycket väl. De ukrainska generalerna har i många fall utbildats tillsammans med de ryska. Sedan har man också anammat den västerländska synen på ledning. Det vill säga att man ger förbandschefer på lägre nivå ett större ansvar, även om man inte direkt kan jämföra med vårt sätt ännu. Samordning mellan stridskrafter, t ex markstridskrafter och flygstridskrafter, är också ett område där man har nått en hög nivå. Sedan finns det elitförband och lite sämre förband. Men alla hade och har en fantastisk inställning att försvara Ukraina och demokratin. Man är beredd att dö för sitt land.

Under nästan hela din tid i Ukraina så pågick den ryska styrkeuppbyggnaden vid gränsen. Hur påverkade det missionen, dig personligen och dina ukrainska kollegor?
Vi fick ha en högre beredskap att lämna landet. Vi behövde planera åtgärder med allt från återsamlingsplatser till bränning och förstöring av dokument och utrustning. Viss utbildning ställdes också in när hotet var som mest påtagligt.

När förstod du att det skulle ske ett storskaligt ryskt anfall?
Efter återkomsten från min leave över jul- och nyårshelgen 2021-22

Unifier evakuerade sin personal ganska abrupt. Kan du berätta om hur det gick till när du lämnade Ukraina?
Allt gick lugnt tillväga. Den 10 februari lämnade Kyiv. Vi var några av de sista som lämnade. Vi åkte till Yavorive, en bas i västra Ukraina nära Polska gränsen. Då var redan större delen av Unifier samlade där. Fram till den 17 februari var vi kvar i Yavorive och övervägde nästa steg med hänsyn till händelseutvecklingen. Under tiden brändes dokument, och tyngre utrustning transporterades till Polen. Många ukrainare som stöttat oss lämnade organisationen under dessa dagar. Det var tolkar, kontraktorer och liknande. Det var hemska dagar med mycket avsked, tårar och förtvivlan. Sedan lämnade vi Ukraina i bilar natten mellan 16-17 februari.

Det måste ha känts ganska absurt att sedan följa striderna i media. Den emotionella distansen till kriget blir ju väldigt kort i och med vänskapsrelationer med ukrainare, samtidigt som den fysiska distansen plötsligt var enorm. Hur upplevde du det?
Absolut! Mitt hotell i Mykolaïv blev sönderbombat, restauranger där vi brukade äta är borta. Jag har vänner som är skadade, och några har stupat.

Många i Sverige förvånades av den ukrainska arméns förmåga. Var du förvånad?
Egentligen inte sett till tidigare fråga. Men jag är mer överraskad av Rysslands oförmåga.

Ja, många tycks ha tillskrivit Ryssland en helt orealistiskt hög militär förmåga. Hur såg dina ukrainska kamrater på ryssarnas militära kapacitet under din tid i landet?
De ansåg att de ryska styrkorna är ett kriminellt gäng med en mycket tunn kapacitet som styrs av en inkompetent ledning. Ukrainarna känner ingen respekt alls för den ryska armén, de har dock en farhåga att ett långt krig kan nöta ner det ukrainska försvaret om inte väst stöttar. Man är med andra ord mycket medveten om sina egna och fiendens svaga punkter.

Vilka är dina viktigaste lärdomar från Ukraina, nu när kriget har pågått i över ett halvår?
Att en övertygelse bland alla både civila och militärer att försvara sitt land och sin demokrati till varje pris, kan välta den största angriparen.

Många kommer nog vilja besöka Ukraina när den ryska armén har besegrats. Har du några tips om vart man borde åka och vad man borde uppleva?
Det finns så många platser jag vill rekommendera, och då har jag inte besökt Krim som mina ukrainska vänner säger är den vackraste delen av landet.
Odessa är en fantastisk semesterstad med en mycket vacker stadskärna med äldre bebyggelse och strandpromenad. Kyiv bör man förstås besöka, där finns mycket att se och det är en vacker stad. Och Karpaterna i väster på gränsen till Rumänien ger möjlighet till både vandring och skidåkning.

Avslutningsvis: Trots krigets längd och brutalitet tenderar vi att fastna i nuet. Har du några rekommendationer om vad vi andra borde läsa, lyssna eller titta på för att förstå konfliktens orsaker eller krigets utveckling?
Ta del av historien om Kyiv-riket. Läs om Sovjetunionens sönderfall. Läs om den Orangea revolutionen och upproret på Maidan.

Andreas Braw
Redaktör, Militär Debatt