Förord: Denna artikel började som en Twitter-tråd, där en ung officer i Försvarsmakten skrev sina tankar om hur Försvarsmakten kan behålla sin personal under längre tid. Personalpolitiken är en mekanism med många rörliga delar. Det är alltså svåra frågor, men samtidigt är grundfrågan ganska enkel. Var för sig tycks varje liten åtgärd otroligt komplex – men att det behövs en kraftsamling för att öka personalens tjänstgöringstid är ett tämligen enkelt konstaterande.

---

Idag lämnar Överbefälhavaren sitt militära råd till regeringen. Där kommer hans och Försvarsmaktens syn på utvecklingen av personalområdet att ingå. Så här i elfte timmen tänkte jag dela med mig av tankar vad gäller framför allt löner, ersättningar och förmåner.

Löner
De allra flesta är överens om att något måste hända med lönerna i Försvarsmakten. Flertalet piloter tröttnade på arbetsgivaren och sökte tjänstledigt. I övriga Försvarsmakten upplever jag att allt fler öppet vädrar sitt missnöje och, om än oorganiserat, lämnar myndigheten. Allt för ofta är det nyckelkompetenser eller individer med åratal av erfarenhet som försvinner.

Jag är av den högst impopulära åsikten att ingångslönerna för yrkesofficerarna nu är okej. Lönerna för GSS/K skulle behöva höjas lite till. Det som inte fungerar är lönestegringen. Att vara sergeant, fänrik eller menig första klass är i min värld att inneha ett lärlingsskap. Hur mycket man än vill vara guds gåva till Försvarsmakten, så är man fortfarande ny i tjänst och under upplärning. Men allt eftersom man tar sig vidare i karriären bör det hända saker med lönen.

När någon erhåller den där långa eftertraktansvärda utbildningen, uppvisar den djupa kompetensen eller axlar stort ansvar – ja, då måste det också visa sig i lönekuvertet. Vi utbildar oss själva till döds bara för att tappa kompetensen till andra arbetsgivare.

Vår lönepolitik behöver alltså förändras. På löneområdet önskar jag mig följande:
– En brantare lönestege som på riktigt premierar erfarenhet och ansvar. Även för gruppchefer, soldater och sjömän.
– Ett vettigt verktyg för att belöna bra prestation. Verktyget RALS är trasigt.
– Större utrymme på lokal nivå att sätta individuella löner.
– Att organisationen i viss mån följdjusteras om ingångslönerna höjs. Detta är kanske den största källan till irritation på lägre nivåer, när nya lönemedel skjuts till, men bara för de nyanställda.
– Att Arbetsområde 24 (militärt arbete) i BESTA-klassificeringen på allvar värderas upp.

Ersättningar
Milersättningen när den anställde använder sin privata bil i tjänsten är kanske den tydligaste indikatorn på att ersättningsnivåerna ligger fel. Visserligen har mycket hänt bara det senaste året med bränsle- och energipriser, men att få 18,50 kr/mil för att köra egen bil är ett skämt. Problemet med våra ersättningar är att en nivå avtalas fram och blir sen gällande under en lång tid framöver. Jag tänker inte sprida overifierad information men jag har fått höra att vissa ersättningsnivåer tydligen ska vara betydligt äldre än vad de flesta känner till. Ett förmånligt avtal blir med tiden alltså föråldrat och en ren minusaffär för den anställde.

En högst personlig åsikt är också att det blir fel när ersättningarna bestäms i fasta summor och inte i förhållande till ens grundlön. Ersättningarna bör fungera både som en morot och ett plåster på såren. Men i dagsläget minskar många ersättningar relativt när lönen stiger. De enda ersättningarna som här ”slår rättvist” är övertid och, i viss mån, FM-dygnen som helt eller till del baseras på individens i-lön.

Pendlingsavtal och traktamenten är ytterligare områden som behöver en total översyn. Dagstraktamentet för inrikes tjänsteresor täcker inte ens matkostnader längre och erbjuder knappast någon ersättning för att man är borta hemifrån. Trots ständiga behov av att kommendera vår personal till nya tjänstgöringsorter är pendling knappast attraktivt idag.

Jag önskar följande för ersättningar:
– En total översyn av samtliga ersättningsnivåer.
– Att en större andel av ersättningarna blir lönebaserade eller allra minst årligt indexjusterade.
– Att Försvarsmakten gör en ansats att ersätta arbetstagare för bortavaro från hemmet.

Förmåner
Förmåner är ett av de mäktigaste verktygen, utöver lön, för att få människor att bli attraherade av, och att välja att stanna kvar hos en arbetsgivare. Trots detta är det i det stora hela förbisett i Försvarsmakten. Varför är det så? Med lite fantasi tror jag att det finns oanade möjligheter för Försvarsmakten att kunna bli en attraktiv arbetsgivare sett ur ett förmånsperspektiv. Men då krävs det också en vilja från organisationen, och för det krävs en kulturell förändring att vilja behålla istället för att förbruka personal.

Låt oss resonera kring vad som skulle kunna vara förmåner. Om Försvarsmakten skulle välja att lyssna på sina medarbetare finns det sannolikt tusen idéer om vad som skulle kunna vara attraktiva och realistiska förmåner.

En av de viktigaste förmånerna, som vi dessutom nyligen fått ett kvitto på att det är möjligt att förändra, är pensionen. Försvarsmakten ändrade nämligen pensionen för våra piloter, och valde sedan att stryka förändringen igen. Förmånliga pensionsavtal lockar kanske inte en soldat, men det får de lite äldre att fundera på om det verkligen är värt att lämna. 

Skulle det gå att återta militärrestaurangerna och erbjuda fri mat för anställda? Skulle tand- och sjukvård i större utsträckning kunna erbjudas anställda eller till och med till del omfatta anhöriga? Subventionerade ögonlaseroperationer för att ge fler anställda möjlighet att söka pilotutbildning eller växla till annan tjänst med hårdare synkrav? Skulle vi en gång för alla kunna göra fysen attraktiv och slå två flugor i en smäll? Tänk om vi kunde ha så fantastiska träningsmöjligheter, som även omfattar anhöriga, att det smärtar att sluta. Barnomsorg är en annan stor sak för många anställda. Skulle Försvarsmakten kunna göra en insats för närhet till förskolor, möjligheter till nattis och liknande för att underlätta livspusslet? Skulle distans- och hemarbete kunna utökas? Flexibla arbetstider, utökad friskvård på jobbet såsom idrottsmassage för våra slitna kroppar?

Det som är en attraktiv förmån för en person är helt ointressant för en annan. Men klart är att Försvarsmakten skulle kunna göra betydligt mer på det här området än vad man gör idag. Tar man då dessutom hjälp av de anställda kanske man prickar rätt.

Ett ändrat förhållningssätt till arbetstagaren
Det här var en önskelista byggd på högst personliga åsikter och preferenser. Det finns garanterat befogad kritik mot det jag skrivit, och vissa saker är mer genomförbara än andra. Men jag tror att ibland kan det vara bra att lyssna till det som blivit Twitter-kollegan @HerrFlax mantra: Låt inte det bästa bli det möjligas fiende.

Oavsett vad ÖB presenterar för regeringen och oavsett vilka förändringar som sker hävdar jag att det största och viktigaste förändringen som måste ske är den kulturella där Försvarsmakten som organisation radikalt måste förändra sitt förhållningssätt mot sina arbetstagare.

Pjäsapa
Officer i Försvarsmakten som twittrar under namnet @pjaesapa.