Därför säger vi upp utlandsavtalet 

Av Officersförbundet 

Officersförbundet har tillsammans med övriga arbetstagarorganisationer valt att säga upp Utlandsavtalet för omförhandling. Det är inte ett symboliskt steg eller ett uttryck för ovilja att stödja internationell verksamhet. Tvärtom är utgångspunkten att Sverige är en del av Nato-alliansen och det försämrade säkerhetsläget ställer högre krav på operativ tillgänglighet, uthållighet och flexibilitet.

Just därför måste också avtalen fungera i den verklighet som nu växer fram.

”I praktiken handlar det om avtal där personal förväntas stå till arbetsgivarens förfogande under dygnets alla timmar, under längre sammanhängande perioder, med begränsad möjlighet till återhämtning och stora påfrestningar på det personliga och privata planet.” Foto: Försvarsmakten

Bakgrunden till uppsägningen är dels en grundläggande oenighet om hur avtalet ska tillämpas, dels att förhandlingarna om ett utvecklat avtal under lång tid gått mycket trögt. Parterna står fortfarande långt ifrån varandra i flera avgörande frågor, både principiellt och ekonomiskt. 

Den första frågan gäller avtalets tillämpningsområde.

Officersförbundet menar att Utlandsavtalet är ett undantagsavtal för särskild verksamhet där ordinarie arbetstids- och villkorsregler inte är möjliga att tillämpa fullt ut. Det ska inte användas som ett generellt verktyg för all internationell verksamhet kopplad till Nato.

Tvisten kring SNF-verksamheten i Östersjön har tydliggjort detta. Där har marina förband utgått från nationellt basområde men ändå omfattats av Utlandsavtalet, trots att Försvarsmakten och arbetstagarorganisationerna var överens om att det inte var tillämpligt. Liknande verksamhet har under lång tid hanterats inom ordinarie kollektivavtal såsom SjöArb och Försvarsmaktsdygn. 

För oss handlar detta ytterst om rättssäkerhet, förutsebarhet och förtroendet mellan parterna. Ett kollektivavtal bygger på gemensam förståelse för när och hur det ska användas. När den samsynen inte längre finns måste frågan hanteras genom omförhandling – inte genom att tillämpningen successivt förskjuts genom ensidiga arbetsgivarbeslut.

Den andra frågan handlar om villkoren i sig.

Försvarsmakten efterfrågar större flexibilitet, högre tillgänglighet och kortare framförhållning. Det är i många delar förståeligt mot bakgrund av dagens operativa behov. Men de avtalslösningar som diskuteras innebär samtidigt betydande avsteg från ordinarie skyddsregler kring arbetstid, återhämtning och framförhållning. 

I praktiken handlar det om avtal där personal förväntas stå till arbetsgivarens förfogande under dygnets alla timmar, under längre sammanhängande perioder, med begränsad möjlighet till återhämtning och stora påfrestningar på det personliga och privata planet.

Officersförbundet menar att sådana avsteg kräver två saker.

För det första måste tillämpningsområdet vara strikt och tydligt avgränsat. Ett undantagsavtal får inte successivt bli norm för ordinarie verksamhet. 

För det andra måste ersättningarna stå i proportion till den ökade tillgänglighet och den ökade belastning som avtalet innebär. Det gäller såväl ekonomisk kompensation som kompensationsledighet och återhämtning.

I dag ser vi ett växande glapp mellan vad verksamheten kräver och vad avtalet faktiskt kompenserar för. Det gäller arbetstid, familjepåverkan, tillgänglighet och återhämtning. 

Det är också viktigt att förstå att ersättningar i den här typen av avtal inte enbart handlar om lönenivåer. De fungerar även som en arbetsmiljömässig balansmekanism. Om kostnaden för att ta ut hög tillgänglighet och längre arbetstid blir för låg blir risken att arbetsgivaren använder undantagslösningar oftare än vad verksamheten egentligen kräver. 

På längre sikt handlar frågan därför om mer än enskilda ersättningsmodeller. Den handlar om attraktivitet, personalförsörjning och operativ uthållighet.

Försvarsmakten behöver erfaren personal som vill stanna kvar och som är beredd att ta krävande uppdrag även framöver. Det förutsätter villkor som upplevs som rimliga och hållbara över tid.

Officersförbundet kommer därför fortsätta driva på för ett modernt, tydligt och hållbart avtal anpassat till dagens säkerhetspolitiska verklighet. Sverige behöver hög operativ effekt och stark närvaro tillsammans med sina allierade. Men det kräver också att de människor som ska bära verksamheten ges förutsättningar att göra det över tid.

Lämna en kommentar