Av Daniel Erkstam, plutonchef vid Lapplandsjägarbataljonen

Överbefälhavare Michael Claesson pratar allt som oftast om att Försvarsmakten måste ha uppdraget i fokus. Att organisationen visar på handlingskraft och levererar i våra krigsförband för att operationalisera – Gå på marsch!

Operation Mälardalen var ett pilotprojekt i Hemvärnet 2023–2024 och är ett lysande exempel på att organisationen kan leverera effektivt även om vägen dit var krokig. Efter många års vädjan från Lapplands jägarbataljon gav den dåvarande Rikshemvärnschefen Sandborg till slut klartecken till bataljonschefen i Kiruna att rekrytera i Mälardalen. 

Hemvärnets djupa tradition är att soldaterna ska ha en stark lokal förankring och finnas gripbara lokalt, vilket historiskt har varit rådande. Dock har den utmanande demografin i nordligaste Sverige, i kombination med nedläggningen av Lapplands jägarregemente år 2000, gjort det svårt, om inte omöjligt, att fylla leden i den nordligaste bataljonen i Hemvärnet. Till slut segrade förnuftet, och rikshemvärnschefen insåg begränsningarna. Därpå kunde arbetet påbörjas med att rekrytera från en del i södra Sverige till förband långt upp i norr. Detta var ett omvälvande steg för hemvärnet, men betydelsefullt för den operativa förmågan i norr. Även efterföljande rikshemvärnschef, Laura Swaan Wrede, stöttade och bejakade projektet. (Här finns en kort intervju med henne som gjordes under slutet av 2024)

Plutoncheferna var de första att rekryteras i början av 2023. Därefter kunde plutoncheferna aktivt delta i den fortsatta rekryteringen av gruppchefer och soldater. Uppdraget som vi plutonchefer hade var att rekrytera en fullständig pluton med samtliga befattningar enligt hur en insatspluton i Hemvärnet ska vara uppbyggd. Och det var två plutoner som skulle rekryteras totalt. 

0% eller 100%?

Jag som ansvarig för den ena plutonen som skulle rekrytera från Mälardalen började tillsammans med min ställföreträdare identifiera vilka soldater vi själva känner, dels vår gamla bataljon i Mälardalen, dels i andra bataljoner i området. Vi kontaktade fem soldater från vår gamla pluton. De var mycket lämpliga soldater med specifika kompetenser för alpin miljö, lokal kännedom och erfarna hemvärnssoldater. Flera av dessa rekryterade i sin tur andra soldater. Men det stod ganska tidigt klart för oss att föreställningen hos soldater och chefer i Mälardalens hemvärnsförband i allmänhet, och i vår gamla bataljon i synnerhet, var att ingen av dem som rekryterades skulle tas från befintliga hemvärnsförband. Istället skulle de bara rekryteras från obehandlade ansökningar som kommit in i februari 2022 och som ännu inte fått plats eller ens blivit kontaktade, vilket till vardags kallas Hemvärnets guldgruva. Men jag har ofta sagt att ”Guldgruvan” hellre borde ha kallats ”slutförvar för kärnbränsle”, eftersom det bättre beskriver hur den behandlades. Och på grund av den oförmåga många bataljoner då hittills visat att ta emot eller ens kontakta alla dessa ansökanden.

Det blev därmed en väldigt dålig stämning i vår gamla hemvärnsbataljon i Mälardalen och utbildningsgruppen som den tillhör. En dålig stämning som påverkar oss än idag och visar sig i att jag och min ställföreträdare gick från att vara flitigt anlitade instruktörer till noll uppdrag sedan mars 2024. 

Föreställningen i Kiruna och det som förväntades angående rekryteringen var däremot att 100% av våra soldater skulle rekryteras från befintliga hemvärnsförband i Mälardalen. 

När detta uppdagades och blev klart för mig och min ställföreträdare, vädjade vi till några högre upp i organisationen och menade på att de skulle enas om hur rekryteringen skulle gå till, dvs komma överens om hur fördelningen mellan helt ny personal och redan aktiva hemvärnssoldater skulle se ut. Därmed hölls under sommaren 2024 ett möte mellan cheferna för Militärregion Mitt och Norr, och deras beslut var att vi fick rekrytera hur många vi ville från befintliga bataljoner.

Dock gav Militärregion Mitt ett krav på att de skulle få ett beslutande veto, där en lista skulle presenteras över samtliga aspiranter för att överväga vilka soldater som får rekryteras till Lapplands jägarbataljon. I praktiken fungerade den överenskommelsen aldrig, för trots upprepade försök från Lapplandsjägargruppen att få respons på den föreslagna listan, kom aldrig något svar från Militärregion Mitt. Den dåvarande chefen för Lapplandsjägargruppen meddelade till slut därför att det uteblivna svaret från Militärregion Mitt framöver skulle tolkas som ett godkännande av samtliga namn på listan. 

Det blev varken noll eller 100 procent, men det blev en total framgång.

Som en följd av vårt arbete har jag numera en komplett pluton bestående av 42 hemvärnssoldater utan vakanser. Av alla soldater är 18 rekryterade från befintliga hemvärnsbataljoner i Mälardalen, vilket är drygt 42 % av totalen. Det blev varken noll eller 100 procent, men det blev en total framgång med en personaluppfyllnad på 100 % och bidrog starkt till ett operativt krigsförband i norr. 

Vad hände sen?

Det är många andra militärregioner som har följt detta pilotprojekt med stort intresse. På många håll finns samma demografiska utmaningar och problem med rekrytering. De närliggande regementena är nedlagda av för få gör värnplikten lokalt. Gotland verkar ha det största och mest akuta behovet av en liknande lösning. 

Dock verkar det inte som att denna framgångsrika modell för att lösa bemanningsproblem kommer att genomföras på någon annan plats där personalbristerna är stora och det är svårt att rekrytera. I slutet av vår övning i Kiruna förra veckan fick vi information om att både militärregionchefen och den nuvarande hemvärnschefen ifrågasätter varför vi finns kvar i Lapplandsjägarbataljonen, då pilotprojektet har avslutats. Budskapen från cheferna var att denna lösning inte kommer att genomföras på någon annan ort i Sverige. Vår bataljonschef förklarade både för rikshemvärnschefen under hans besök i Kiruna och för chefen för Lapplandsjägargruppen, att de två plutonerna från Operation Mälardalen behövs och är avgörande för förbandet. Chefen för Lapplandsjägargruppen förklarade för oss att han låter oss vara kvar för att säkerställa förbandets operativa förmåga och stridsvärde. Utmaningen är att lösa våra resor och andra extra omkostnader med de ekonomiska medel gruppen har, eftersom det inte har skjutits till några extra pengar för oss. 

Vi har ett riktigt dream team – ett krigsförband av allra högsta stridsvärde. 

Byråkrati

Det har varit ett väldigt stimulerande och engagerande uppdrag att rekrytera en helt ny pluton. Det har varit en dröm att få skapa en helt ny laguppställning för ett krigsförband, med motivation att möta alla hot. Och vi har försökt skapa ett så allsidigt team som möjligt. Både vad gäller kompetens, erfarenhet, ålder och kön. Vi har ett riktigt dream team – ett krigsförband av allra högsta stridsvärde. 

Men det har också varit ett omfattande jobb med rekryteringen för oss chefer, med mer än 40 säkerhetsprövningsintervjuer och allt vad det innebär. Alla som har varit delaktiga i detta pilotprojekt har gått in med förståelsen att det kommer att vara extra friktion, exempelvis vad gäller resor till och från övningar. Vi har idéer om hur vi, i en skarp aktivering, tar oss till Kiruna på egen hand och i egna fordon. Förbanden löser sina tidskrav med 6/24/90*. Det finns inga tvivel om detta krav, även om vi bor geografiskt en bit ifrån vårt operativa område. För här gäller även andan av – Gå på marsch!

I vår pluton och vårt omfattande team av kompetenser har vi mycket god instruktörskompetens för att utbilda i nästan alla områden som krävs för förbandet. Vi har instruktörer som sammanlagt har varit med och utbildat på sju separata rotationer på Interflex. Vi har egen instruktörskompetens och kan utbilda skyddsvakter, utbilda i skytte, CBRN och sjukvård, bland annat. Därutöver har förbandet många kritiska spetskompetenser från sina civila arbeten och värnpliktsutbildningar. Vi har soldater som jobbar i säkerhetsbranschen, försvarsindustrin och myndigheter med ansvar för det militära och civila försvaret. 

Att vara med och genomföra detta pilotprojekt har varit väldigt lärorikt. Men det har också varit smärtsamt från start och är fortfarande så, eftersom det har blivit så tydligt att så många i Försvarsmakten fortfarande fastnar vid att den egna budgeten, administration av kvitton och kilometerersättning är det viktigaste och skymmer det som är viktigast enligt ÖB – att gå på marsch och göra våra krigsförband operativa för att strida för vårt land. Utan att man begränsar och hindrar att skapa effekt i våra krigsförband. För Överbefälhavarens avslutande ord på Folk och Försvar i Sälen tidigare i år klingar högt och ständigt i mina öron. 

“Jag kommer att fortsätta jobba stenhårt mot att uppfylla detta uppdrag. Jag kommer att arbeta mycket hårdare, för jag erkänner: jag har ibland haft för stor tro på att saker och ting ska lösa sig genom det goda samtalet. Men jag inser att jag måste betrakta varje medvetet motstånd mot att utveckla våra interna processer och att göra upp med vår byråkrati och därmed skapa bättre förutsättningar för framdrift och tillväxt. Allt motstånd mot detta måste jag betrakta implicit som en fientlig handling.”

Överbefälhavarens ord togs emot med största allvar och en reflekterande tystnad bredde ut sig i lokalen. Om ÖB menade det han sa, så tror jag att Operation Mälardalen kan kopplas till detta, och framför allt till hur det förvaltas med en snårskog av beslut och administration. Arbetet med Operation Mälardalen är ett skolboksexempel på hur gammal hävd och byråkrati står i vägen för framdrift och tillväxt i skapandet av operativa krigsförband. Här finns krav på att öka den administrativa skottfältsröjningen så att krigsförbanden står i centrum och förmågan att möta alla hot stärks.  

Vad händer nu?

Avslutningsvis vill jag önska att våra två plutoner med personal från Mälardalen snarast beslutas ingå som en fast del av 10. hemvärnsbataljonen (Lapplandsjägarbataljonen) och att medel tillskjuts för att bekosta och budgetera denna viktiga verksamhet för att försvara vår norra del av Sverige. Då skulle vi få arbetsro och kunna ägna tid, kraft och energi åt rätt saker – att bli de krigare som krävs för att lösa vår uppgift – möta en fiende och försvara en del av vårt land som är säkerhetspolitiskt kritisk – Nordkalotten. Utan ett ständigt närvarande överhängande hot om att vi inte får vara kvar eller ingå i den bataljon vi nu tillhör. 

---

* 6-24-90 är Hemvärnets beredskapsprincip. Den innebär att de första delarna av ett förband ska kunna påbörja sin uppgift inom 6 timmar, ha full förmåga inom 24 timmar, och kunna lösa sina huvuduppgifter uthålligt i 90 dagar.