Av Håkan Silverup, officer och doktorand i sociologi vid Lunds universitet 

Om individuell prestationsstyrning och marknadisering av militärt våld

Flera svenska och internationella medier har rapporterat om hur Ukraina har utvecklat bonussystem i olika former för soldater. Genom det så kallade e-points-systemet och prestationsbaserade ersättningar kan soldater och förband tilldelas poäng eller ekonomiska bonusar för verifierade resultat i striden, såsom att döda fiender, slå ut stridsfordon, tillfångatagna soldater eller återtagna positioner. Händelserna dokumenteras med drönarfilm i digitala system, och förespråkarna beskriver det som ett effektivt sätt att styra resurser, stärka motivationen och öka den militära effekten i ett utdraget krig mellan Ryssland och Ukraina. 

Men bakom frågan om krigets effektivitet döljer sig en större och mer principiell fråga: vad händer med synen på krig, militär professionalism och dödligt våld när stridens resultat blir mätbara, verifierbara och belöningsbara genom ekonomiska incitament för enskilda soldater? Detta samtida system kan ses som ett exempel på hur moderna krig i allt högre grad organiseras enligt samma principer som återfinns i näringslivet, med styrning av verksamheten via resultat, nyckeltal och individuell prestation.

Traditionellt har militära organisationer styrts av hierarki, disciplin och professionellt omdöme. Soldater har belönats med befordran, utmärkelser och erkännande från kollegor och befäl. En modell för professionell altruism, ett sätt att utföra handlingar för samhällets bästa utan att kräva omedelbar belöning i gengäld. Nu ser vi istället hur stridens resultat kopplas till personliga ekonomiska bonusar, poängsystem och dokumenterade prestationer. Dödande, tillfångatagande av fiender och återtagande av terräng blir därmed inte bara militära handlingar utan också mätbara resultat som omsätts i monetära incitament för soldaten. En modell som främjar ett egenintresse och en social process mot individualisering. 

Detta påminner om utvecklingen inom många andra samhällssektorer där verksamheter styrs genom nyckeltal, uppföljning och styrning av prestationsmått. Organisationer nöjer sig inte längre med att utföra sitt arbete; de måste också kunna visa, dokumentera och bevisa att arbetet har utförts. Här spelar tekniken en avgörande roll. Drönarkameror, hjälmkameror och digitala ledningssystem gör det möjligt att dokumentera våldet på ett sätt som tidigare generationers soldater aldrig har kunnat göra. Händelser kan filmas, lagras och granskas i efterhand. Det innebär att våldet inte bara utövas utan också registreras, verifieras och utvärderas i detalj.

När kriget blir mätbart och granskningsbart genom kameror, sensorer och digital dokumentation förändras relationen mellan soldaten och det militära våldet. Risken som soldaten tar handlar inte längre enbart om strid och militära operationer, utan också om framtida juridiska, organisatoriska och mediala granskningar. Resultatet kan bli en paradox där samma system både stärker stridsviljan och utökar ansvaret hos soldater och befäl, men samtidigt skapar ökad försiktighet, självcensur och minskat risktagande, eftersom allt numera är transparent vad som görs på slagfältet.

Samtidigt uppstår en konsekvens när militärt våld blir granskningsbart och mätbart. När organisationer börjar mäta vissa saker tenderar människor att fokusera på just det som mäts. Om vissa typer av resultat av striden ger monetär bonus finns en risk att dessa handlingar får större uppmärksamhet än andra uppgifter, som också är viktiga men svårare att mäta, exempelvis våldets proportionalitet, moraliska överväganden eller skydd av civila i striden när det militära våldet utövas.

Historiskt finns det exempel på när mätbarheten blir styrande och förändrar militärens praktik. Under Vietnamkriget införde den amerikanska militären en styrmodell där antalet dödade fiender, body count, blev ett mått på krigets framgång. Som i sig har sitt ursprung i idén att styra företag med nyckeltal. Forskare har senare visat att sådana mätetal i krig kom att styra soldaters och befäls beteende, med ett ökat fokus på att döda så många som möjligt, oavsett om det var fiender eller oskyldiga civila. Det som kunde räknas blev det som uppfattades som viktigt – och styrmodellen uppmuntrade ett brutalt och hänsynslöst dödande i krig. 

Det betyder inte att ukrainska soldater strider för pengar eller att bonusar automatiskt leder till mer våld. Dock finns det goda historiska belägg för att marknadens mekanismer intensifierar det militära våldet och dödandet i krig. Så de nya och utvecklade systemen för individuell prestationsstyrning i Ukraina illustrerar hur militär strid förändras när digital teknik, prestationsmätning och ekonomiska incitament vävs samman. Kriget blir inte bara en militär verksamhet utan också något som dokumenteras, jämförs och utvärderas på samma sätt som inom marknadens organisering. 

Utvecklingen kan beskrivas som en form av marknadisering, ekonomisering och metrifiering (metrics) av krigets militära våld. Militära organisationer har alltid påverkats av det omgivande samhället, men nu ser vi hur mekanismer för organisering av marknader, revisionssystem och digitala tekniska system i allt högre grad blir en del av själva organiseringen av det militära våldet.

Därpå finns det även en intressant dimension där militärt våld övergår från en kollektiv organisering till att fokusera på individens våldsutövande genom att tilldela enskilda bonusar i ett prestationsstyrningssystem. Traditionellt har soldaten varit en aktör i ett kollektiv och våldet har utförts med fokus på förbandets prestation, även om individuella hjältedåd har belönats i efterhand. Dock bygger militära organisationer på att framgång skapas genom förbandets gemensamma prestationer, professionell sammanhållning och kollektiv disciplin. Bonussystemet individualiserar och premierar därmed enskilda soldaters prestationer, vilket förändrar de sociala relationerna inom förbandet och relationen till militärt våldsutövande.

Den kanske viktigaste frågan framåt är därför inte bara om militären fungerar med marknadens mekanismer, utan också hur det förändrar synen på krig, dödligt våld och militär professionalism. När krigets resultat blir mätbara, dokumenterade och individuellt ekonomiskt belöningsbara, förändras också relationen mellan soldaten, militära organisationen och det politiskt sanktionerade våldet. För vad händer i militära organisationer när soldaten blir en del av ett ekonomiskt system för att döda – financial incentive system for how soldiers will be paid-in-how-you-fight – military deathonomics.