Av kapten Andreas Braw, redaktör

För en tid sedan skickade en vän en bild till mig. Det var en bild av legendariske kampsportaren Jörgen Kruth i uniform, bärandes automatkarbin. Att en del kända personer tjänstgör i hemvärnet är inte ett nytt fenomen. Men för alla oss som växte upp på 90-talet är Kruth en kultfigur. Även vi som inte hade något intresse av kampsport visste vem han var. De grenar han tävlade i var ovanliga på den tiden, och man kan nog säga att Kruth tog många kampsportsgrenar i Sverige från källargym till TV-sporten.

Det som var speciellt med Kruth var inte bara att han vann. Han växlade mellan grenar och ökade de asiatiska kampsporternas popularitet i Sverige avsevärt. 80- och 90-talets kampsportsfilmer spädde på mystiken. Jag ringde upp Jörgen för att vår gemensamma vän tyckte att vi skulle prata om värderingar. Men vårt samtal kom snarare att handla om taktik och hur man vinner. Och även om denna intervju ligger ganska långt ifrån de intervjuer som normalt publiceras här på Militär Debatt så är liknelsen med kampsportens taktik och strid tidlös. Kanske kan den gamle världsmästarens resonemang väcka intressanta tankar hos dig som militär?

Du har arbetat med kampsport nästan hela ditt liv. Hur blev det så?

– Jag arbetade som murare de första fyra åren och som ungdomsledare till och från. Och så var jag gympalärare i ett år. Mitt intresse för kampsport började redan i förskolan där vi hade en lärare som höll på med judo. Så jag började med judo och jujutsu, och sen blev taekwondo stort – då sögs jag med i det. Jag höll på lite med boxning samtidigt, och då kunde man lika gärna köra thaiboxning. Det var inget man blev rik av. Man fick jobba som dörrvakt för att få ekonomin att gå ihop. Och så jobbade jag lite på Fryshuset. Matcherna gav väldigt lite betalt. 

I dåtidens Sverige gjorde nästan alla unga män värnplikten. Just att ingen fick frisedel lättvindigt var viktigt för systemets trovärdighet. De som inte lämpade sig som soldater fick bli värnpliktig handräckningspersonal. Även de som redan var elitidrottare genomgick värnplikt. Många av dessa hamnade i så kallade idrottsplutoner för att kunna fortsätta med sina sporter samtidigt som de fullgjorde sin plikt, ofta i infanteriet. 

– Jag ville egentligen bli kustjägare eller attackdykare. Men sen ville jag satsa på sporten och då sökte jag idrottspluton. Det fanns inte då, så det blev tjänstgöring i spärrbataljon och ubåtsskydd i kustartilleriet.

– Jag tyckte om värnplikten, det var djävligt schyssta befäl. De fixade en sandsäck till mig så att jag kunde fortsätta träna och gav mig permission när jag skulle gå match. Och så var det ordning och reda, en fin gemenskap. I hemvärnet är det likadant. Alla hjälps åt med allting, även om det är någon annans ansvar egentligen.

70- och 80-talet var kampsportsfilmernas era. Och nya kampsporter fick ett uppsving i Sverige. 

– Jag vet inte hur många gånger jag såg Kickboxer, när jag ser den idag så är den ju väldigt dålig men då betydde den väldigt mycket. Och så Rocky och Rambo. Sen fick vi filmer med matcher från Thailand, de lånades mellan ungdomarna i klubben. Alltså videoband som cirkulerade i klubben.

Kampsporter är ju till sin natur individualistiska. Vad ställer det för krav på den individ som ska stå där ensam?

– Jag håller inte med om att det är individualistiskt. Du har ju motståndaren, ni är två i ringen, du måste ha någon att sparras med. Om du tävlar i spjutkastning så är du helt ensam. 

– Du kan mäta hur snabb och stark du är, men du vet ändå inte hur det går i ringen. Men det är inte nån lagsport heller, du får ta allt ansvar själv. All träning kräver disciplin, att man kör hårt oavsett om man är motiverad eller har medgång. 

Sen kommer Jörgen in på ett rätt intressant resonemang om lärande och matchernas taktiska dynamik som ganska lätt kan översättas till hur ett militärt slag går till. Men också hur vår träning påverkar hur vi möter våra motståndare. 

– Man lär sig också vad man är bra på att möta. Jag är t ex bra på att fightas mot vänsterhänta eftersom jag tränade mycket mot en vänsterhänt. Sen finns det en del taktik i det, med utpräglade kontringsboxare eller fighters som avvaktar och håller ut för att trötta dig. Jag tyckte alltid att det var jobbigt med en motståndare som hade en udda stil, även om han inte var så bra. Det var liksom svårt att hantera något som slogs på ett udda sätt. Sen bytte jag till K1, och där var jag plötsligt nästan kort och lätt jämfört med alla – det blev ett helt annat sätt att slåss för mig.

När man läser eller ser t ex Rambo First Blood, Rocky eller några av de andra kultfilmerna så blir kampen mellan två individers viljor en väldigt destillerad bild av krig. Uppfattar du den likheten mellan din sport och kriget?

– Jag har faktiskt aldrig tänkt i de banorna. Jag tycker att thaiboxning är lite som schack, man gör saker i rond ett som du får nytta av först i rond fem. desto fler ronder det blir, desto mer taktik blir det. Ser du på boxare som går tolv ronder så måste de vila och till och med förlora vissa ronder för att hålla ut. Vissa ronder går inte ut på att vinna, bara att inte förlora. I thaiboxning så kan du t ex slå på kroppen och armarna tidigt i matchen fastän det inte ger några snabba resultat – men sent i matchen så gör det enorm skillnad för att kroppen gör så fruktansvärt ont när adrenalinet släpper. 

Jörgen blev en internationell stjärna efter värnplikten. Han tävlade bland annat i kickboxning, thaiboxning, boxning, K-1 och MMA. 

– Det har varit 10-15 år där jag har varit mer utomlands än i Sverige. Det var Japan, Thailand, Nederländerna och USA. Och så har jag fightats mot folk från hela världen.

Man märker sällan sin egen nationalitet eller sina egna värderingar förrän man vistats en längre tid i en annan kultur. Det är kontrasten som gör att din identitet syns eller känns. Du har ju haft anledning att fundera över vad det innebär att vara svensk. Hur skulle du beskriva Sverige och vilka vi är?

– Sverige fungerar på ett väldigt bra sätt, andra länder kan vara rätt krångliga. Sverige är ett av de enklaste länderna att driva företag i som utlänning. Thailändarna har däremot en cool sammanhållning. Om en turist slår en thailändare så kommer alla andra thailändare till undsättning, även om det bara än nån tjej som står i ett nudelstånd. 

– Men Sverige är mycket mindre korrupt i andra länder, man kan alltid få hjälp av myndigheterna. Vi har en annan syn på misslyckanden och svaghet här, i Thailand så lämnas förloraren helt ensam efter matchen, men vinnaren älskar alla. Och i Sverige kan vi nästan bli lite för mesiga på det här sättet. I Sverige handlar det mycket mindre om att vinna. 

Så. Efter ett liv som en av världens bästa kampsportare bor Jörgen Kruth åter i Stockholm. Han är tränare och, numera, även hemvärnssoldat. Och det är ju något av det finaste med vårt försvar – att många av krigsförbanden innehåller en så stor variation av civil kompetens. Reservofficerare, frivilliga och GSS/T tillför verkligen andra förmågor till sina förband. En så enkel detalj som att ha en elektriker i förbandet kan göra enorm skillnad. 

I Ukrainas mest framgångsrika förband märks detta ofta tydligt. Man har där fått in en enorm mångfald av kompetens i mobiliseringen. De framgångsrika förbanden vet att det gäller att nyttja all kompetens som soldaten har och ge individen möjlighet att bidra med sina bästa kunskaper och färdigheter. Oavsett om det är snurrsparkar, projektledning, elinstallationer eller pedagogik. 

På det området har övriga Försvarsmakten ofta mycket att lära av Hemvärnet.