Av furir Per Wallin, GSS/T vid IB 1 

På min bataljon finns det cirka 800 tidvis GSS/T och RO, alltså gruppchefer, soldater och officerare vars huvudsakliga sysselsättning ligger utanför Försvarsmakten. Vi har fysiska prestationskrav som ska kontrolleras genom tester helst två gånger per år, där godkänt i min befattning ligger på 175 poäng (multitest) och 12 minuter (fälttestet). Alla som har genomfört dessa tester vet att detta är ytterst lågt ställda krav – men vi låtsats om att det är relevant för att testen har hög reliabilitet, det vill säga att testerna är lätta att genomföra på samma sätt på olika platser. Om du tillhör en skyttegrupp och kämpar med att komma upp till 175 poäng på multitestet hade du gått sönder på samtliga fysiologiskt möjliga sätt under vår senaste KFÖ. 

Vi behöver stöd och vägledning

Men, som Robert Gustafsson sa I manegen med Glenn Killing: “det är inte därför jag är här”. 

Fyskraven är enkla att nå upp till, men det kan inte vara där vi börjar och slutar i resonemanget kring vad vi fysiskt ska klara av. Vi behöver snarare öka vår förmåga att bära saker obekvämt och långt: om min skyttegrupp får exempelvis en ryggsäck med telekrigsutrustning för att värja oss från drönare, så betyder det inte att vi kommer lägga ifrån oss kulsprutan. Får vi FPV-drönare blir vi inte av med stridsvagnsminorna. Och så vidare. 

Soldaternas börda i kilon kommer vara minst konstant, och förmodligen ökande. Detta visar hela krigshistorien, från Alexanders makedonier, över förmodern tid med muskötlinjer till kriget mot terrorn. I princip har bördan som skyttesoldaten förflyttar med sin kropp aldrig underskridit 20 kg, och oftast genom historien ligger den över 30 kg. Senaste decennierna har vi toppnoteringar på över 50 kg. Slutsatsen blir att trots att vi har nyttjat allt från mulåsnor till drönare för att få fram materiel så minskar inte den burna vikten. Snarare tvärtom. 

Vid min plutons två senaste övningar fick vi reda på att förutom stridsutrustning, stridssäck, KSP 58, GRG, P-skott, olika sikten och kikare, inbrytningsverktyg och sjukvårdsutrustning skulle varje soldat bära skyddsmask på sin stridsutrustning. Vi fick höra att det är standard i kriget. Okej. Jag har ingenting emot det, för som med alla andra saker vi ska bära så är tanken god:  jag vill inte bli en bli en förlust för ryska kemiska stridsmedel, tack så hemskt mycket. 

Förutom att förstöra våra kroppar påverkar hög belastning över tid även soldaters mentala förmåga negativt. Vi blir dummare, vi blir långsammare på att fatta beslut. Kvinnor verkar vara särskilt utsatta för detta, vilket parat med försvarsmaktens rekryteringsmål (fler kvinnor) gör det jag ska säga härnäst ännu viktigare. 

Träna rätt – men vad är rätt?

Träning måste vi lösa själva, på egen tid
För vi som den större av tiden är utanför grindarna kommer ha väldigt svårt att påverka detta, även våra reservofficerare går i koppel när vi tjänstgör. Så vad kan vi tidvis tjänstgörande skyttesoldater göra för att inte gå under när vi någon gång per år chockar kroppen med denna vikt? 

Det enkla och billiga svaret för alla inblandade är att träna. Detta borde vara en lågt hängande frukt för Försvarsmakten i allmänhet och markstridsdelarna i synnerhet, alltså att ta fram helst flera heltäckande evidensbaserade träningsprogram just för oss som ska släpa sårade kamrater, granatkoger, stridsvagnsminor och snedpackade stridssäckar genom Sveriges sämsta övningsterräng. 

Döm av min förvåning när jag fick veta av Försvarsmaktens enhet för Idrott och Fysisk Prestationsförmåga (FMIF) att träningsprogram inte gick att få, och när jag sedan frågade vidare och hamnade hos idrottsofficeren på mitt förband blev jag hänvisad till Försvarsmaktens träningsapp. Den som har enskilda övningar främst inriktade för att kontorsråttor inte ska få framåtroterande axlar. Alltså väldigt låg relevans till det vi förväntas göra i krig.

Bra första steg – men ta dem snabbare
Allt är inte nattsvart: sedan 27 mars i år har finns Försvarsmaktens träningskoncept Militär fysisk träning (MFT) med “målbilden att samtlig personal har den fysiska prestationsförmågan som krävs för att uthålligt kunna utföra sina arbetsuppgifter effektivt och säkert i alla säkerhetspolitiska lägen.”

Kommunikation i ett slutet system

När jag säger “finns” menar jag “kanske på Emilia”. Jag skriver “kanske” för att jag och tiotusentals andra har inte tillgång till det. Så, finns MFT? Om ja, superbra, ut med den bara. Finns den dessutom uppdelad utefter befattningar? Ännu bättre! Är den däremot one size fits hela Försvarsmakten… då vill jag att truppslaget infanteriets företrädare skyndsamt pekar med knivhanden åt FMIF för att ta fram en sådan.   

Helst igår, för vi som kommer kallas in i händelse av kris och krig kommer inte att få en startsträcka innan det vrålas “högsta högsta!” och vi med alla stridsvagnsminor i världen ska rusa genom skogen.