Förord: Hårda strider har under flera månader rasat kring staden Bakhmut i Ukraina. Det är ingen stor stad med ukrainska mått mätt – här bodde ca 70000 människor innan kriget bröt ut. Staden motsvarar alltså ungefär Växjö sett till folkmängd. Staden ligger i Donetsk Oblast, och har därför blivit symboliskt viktig för den ryska invasionsarmén. Att Bakhmut inte har fallit innebär att Kreml aldrig haft kontroll ens över de områden som man formellt har annekterat. Krigshistoriskt är detta både unikt och bisarrt.

Striderna har fått stor uppmärksamhet i internationell och svensk media. Striderna är intensivare än i övriga landet, staden är till stor del raserad och Jevgenij Prigozjins privatarmé Wagner har kraftsamlats kring staden. Det är ett av de blodigaste slagen hittills i kriget. Striderna framstår som abstrakta och oklara för oss som betraktar kriget på distans. Men hur är det egentligen vid frontlinjen?

Militär Debatt fick kontakt med svensken ”Carl” som tjänstgör i Bakhmut. Han har varit på plats i staden i flera månader och svarar här på snabba frågor kring läget vid fronten. Carl växlar mellan att vara instruktör åt ukrainska armén i frontlinjen och att genomföra humanitära evakueringar. Här följer en intervju med honom.

---

Jag har förstått att du är någon form av instruktör. Kan du berätta om ditt arbete?
Vi utbildar i svenska metoder och svenska vapensystem så att hela min bataljon ska kunna fungera ihop. Men utbildningen är väldigt nedbantad. Vi roterar folk från de främsta skyttegravarna över dagen. Vi håller utbildningen ett par mil bakom frontlinjen. Det är lite omständigt att utbilda när truppen samtidigt måste lösa skarp tjänst. Samt att vi blir beskjutna med indirekt eld under utbildningen. Men som med allt här i livet så vänjer man sig. Jag är glad över att vår svenska utbildning och våra svenska vapen fungerar så bra.

Vad är ditt intryck av ryssarna?
De är bättre än vad som brukar påstås. Men sämre än vad jag hade väntat mig. Det finns några som är riktigt bra, men många som är oerhört dåliga. Det som de har är indirekt eld, och det verkar typ vara obegränsat. Samt att de skjuter på exakt allting. Så ingen plats är säker. Drönare är också ett seriöst problem.

Kan du förklara ungefär vad du gör om dagarna?
Alla dagar har olika innehåll. Idag på förmiddagen höll jag teoretiska lektioner. Sen övergick vi till praktisk övning i skogen. Nu på eftermiddagen är det teori igen, denna gång för gruppchefer och plutonchefer. Det är både givande och frustrerande.

[Här inträffade ett sambandsbortfall på några dagar utan svar]

Hur går det för dig? Lever du?
Jo. Men saknar vatten, och strömmen låg nere några dagar. Haft inte haft täckning. Allt låg nere. Idag är det mycket indirekt eld, så snart är väl allt trasigt igen. Just nu utbildar jag för fullt. Idag är det teori för strid i bebyggelse. Man hör artilleriet i bakgrunden. Det är lite mer realism än på svenska träningsanläggningar. Truppen är väldigt tacksam för utbildningen.

Har ni möjlighet att rena dagvatten med vattenfilter?
Det behövs inte just nu, vi har mängder av dricksvatten på flaska.

Lyckas ryssarna erövra någon terräng? Eller är det mest ruiner som byter sida?
De tar tyvärr lite terräng. Lite, men ändå.

Vilka truppmassor tror du att det rör sig om på den ryska sidan? En brigad? Två?
Jag är osäker på hur det är i söder. Hos oss är de just nu runt 17000. Lite oklart vilken typ av förband det rör sig om. Just nu är det för mjukt i marken, så deras fordon kan inte rulla. Men de klarar uppenbarligen av att skjuta artilleri.

Hur stor del av de ryska trupperna utgörs av Wagner?
Det är lite oklart, kanske 10% men det är verkligen en gissning. De har tjetjenska förband längst bak som ”knuffar” de andra framåt, ungefär som NKVD under andra världskriget. Så det är framåt som gäller för de reguljära soldaterna. Tjetjenerna står för typ 80% av alla galna grejer.

Jag förstår inte hur resten av den ryska armén kan finna sig i att tjetjenerna som de stred mot för 20 år sen har fått en så priviligierad ställning. Vilka är det som kommer i anfallsvågorna? Är det ”europeiska” ryssar eller etniska minoriteter?
Ja, inget har ändrats i deras militära kultur sen andra världskriget. Det är så rubbat. Folk plundrar som på medeltiden. Det är otroligt primitivt. De flesta som anfaller kommer österifrån, från Asien och Sibirien. Det är de fattigaste grupperna. Man kan nästan dra samma slutsatser som gällde 1943-44. De skjuter indirekt eld. Sen springer de. Liv har ingen betydelse. Man kan skjuta mot dem utan precision och ändå döda.

Det låter inte som särskilt avancerad stridsteknik?
Jo, men är de tillräckligt många så bryter de igenom. Ukrainarna har varit i fält i 8-9 månader. Det är fakta. Du vet ju själv hur trött man blir efter bara en vecka i fält.

Hur är skicket på de ryssar som ni tillfångatar eller dödar?
De är i dåligt skick. De är avmagrade, deras utrustning är usel. De anfaller i airsoft-prylar. De plundrar för att få mat. Vi gav en rysk fältranson till hundarna, men de vägrade att äta. Ryssarna har rostiga vapen, och deras stridsvagnar har tunnare pansarplåt än de borde ha. Jag antar att det är korruption som resulterar i rena fuskbyggen.

Har ni märkt någon skillnad i intensiteten i den indirekta elden? Det gick ju rykten på Telegram om att ryssens ammunitionslager börjar sina.
Mina israeliska vänner säger att mindre än 50% är använt. Samt att Iran och Kina levererar mer ammunition till ryssarna.

Supandet är ju rätt utbrett i Ryssland. Ser ni något tecken på att ryssarna är berusade när de anfaller?
Absolut. Men det förekommer även att en del ukrainare super.

Avslutningsvis. Vintern är här. Om läsarna vi skicka saker till Ukraina, vad önskar du dig?
Värmeljus är helt slut i Ukraina. Det behöver vi. Vi behöver också fodrade arbetshandskar, underställ, varma innersulor och sockor. Och pannlampor med batterier.

---

Efterord: Detta var alltså en soldats intryck från fronten. Och som alla soldater vet, är ovissheten ett konstant tillstånd under militära operationer. Förhoppningsvis får vi ytterligare tillfällen att intervjua Carl. Nu när vintern är här kommer båda sidor att utsättas för lera, förfrysningsskador, skyttegravsfot och den allmänna vidrighet som vinterväder innebär vid fronten. En rad svenska organisationer jobbar nu för att civila och militärer ska kunna överleva vintern, och om du vill ge en julgåva till dessa så kommer skillnaden att vara livsavgörande för mottagarna – och i förlängningen Europas framtid. Det är en svindlande tanke: Att Europas framtid avgörs medan vi julhandlar i Sverige.

Kriget får inte bli ännu ett av Rysslands bortglömda eller bagatelliserade övergrepp. Därför är det vår plikt att fortsätta läsa, lyssna och lära oss. Vi måste fortsätta att prata med varandra om kriget, påminna varandra om detta totalt meningslösa anfallskrig. Vi får inte bli avtrubbade inför ondskan.

Andreas Braw
Redaktör, Militär Debatt