I och med FMV:s beslut och presentation av vår nya eldhandvapensfamilj har en livlig debatt rasat om verkligen kaliber 7.62×51 är framtiden. Denna insändare kommer inte handla om 7.62 eller 5.56 som val av standardkaliber utan kommer istället vända sig mot något som Hemvärnets vapenofficer framförde i podden Militärsnack (avsnitt 44) om hur de olika vapnen skall fördelas.

Det man kan tolka sig fram till i avsnittet, som även hörs när man hör när insatta befattningshavare på förbanden uttalar sig, är att personal som idag bär pistol eller AK5D [den kortare varianten av AK5, reds anm.] i framtiden skall bära ”självskyddsvapnet”, det vill säga en automatkarbin i kaliber 5.56 – i denna fråga upplever jag en stor konsensus. Utöver detta lär en mängd befattningshavare som idag har AK4 i stället för pistol eller AK5C i stället för en AK5D kommer ombeväpnas, så som stabspersonal, sjukvårdare och förare, som då får ett ”självskyddsvapen”.

Men var drar vi gränsen för att tilldelas den nya 7.62 vapnet? Här finns många frågetecken. Jag kommer ta avstamp för min argumentation i Hemvärnet, då Hemvärnets vapenofficer hittills är ensam om att offentligt förklara sin syn på hur man väljer vilka som skall ha 7.62 och vilka som skall ha 5.56 som kaliber på sin automatkarbin.

Den ståndpunkt som där förs fram i Militärsnack är att Hemvärnets ”manöverplutoner” skall tilldelas 7.62 – möjligen undantagen de underrättelseplutoner som finns. Vidare skall plutonchefen, kompanichefen och bataljonschefen bära samma vapen som sina soldater ur ett ledarskapsperspektiv.

Min fasta uppfattning är Automatkarbin 7.62 bör tilldelas individer som har strid som huvuduppgift, och som bär automatkarbinen i striden. Hemvärnet har inte strid som huvuduppgift och därav borde man tilldelas ett vapen som är lättare och har mindre kaliber vilket ger fördelarna att det är mer lättskjutet, snabbare att komma till skott med i snabba situationer. Det sparar på soldaternas stridsvärde för att under månader kunna patrullera eller genomföra bevakning.

Att därefter argumentera för att det skall vara en ledarskapsfråga att se lika ut som sina underlydande blir konstigt. Min utrustning ser inte likadan ut som min chefs då vi har olika uppgifter, precis som mina underlydande inte har exakt samma utrustning som jag – mitt förtroende för min chef handlar inte i vilket vapen han har, utan baseras på chefens uppträdande och förmåga att lösa sin uppgift – och utrustningen bör vara anpassad för den uppgiften.

Att befattning innefattar strid eller att man uppträder avsuttet bör inte automatisk leda till tilldelning av Automatkarbin 7.62. Exempel på befattningar som bör undantas kan vara vagnsbesättningar, spaningssoldater och soldater vid säkerhetsförband. 

Om vi tar exemplet pansarskytte så finns det tre besättningsmedlemmar i stridsfordonet. Utöver de tre i besättningen finns det en gruppchef, en ställföreträdande gruppchef, en granatgevärsservis och två kulspruteskyttar – av dessa är det enbart gruppchefen och dennes ställföreträdare som vid strid på rimligt 7.62-avstånd inte bemannar gruppens övriga vapensystem. Deras uppgift blir dock i det sammanhanget att leda elden inom gruppen och försöka samordna striden inom gruppen, med plutonen och med det egna stridsfordonet – inte att punktbekämpa mål på långa avstånd. Min slutsats här blir att möjligen två vapen skulle kunna vara 7.62 men man skulle få lika bra effekt av att ställföreträdaren får ett skarpskyttevapen. 

Förband som säkert har större nytta av en karbin med längre stridsavstånd är infanteri och de jägarförband som strider bakom fiendens linjer där stridsavstånden blir större, mängden AK-skyttar är fler i gruppen och motståndaren har många mjuka fordon. Där tillför en automatkarbin med kaliber 7.62 en faktiskt förmåga.

Med denna korta insändare vill jag främst uppmana till debatt inom förbanden vilket vapen som skall tilldelas vem. Det är typförbandsföreträdarna som har det mandatet och inte FMV. FMV har endast erbjudit ett smörgåsbord av möjligheter och det blir vårt ansvar att ta den möjligheten och få maximal effekt i våra krigsförband – och det får vi genom att föra en bra dialog.

Pansarsubbe
Officer vid ett mekaniserat förband