Förord: Medan Nato-medlemskapet närmar sig bör vi ställa oss lite kritiska frågor kring vår hantering av personalen i Försvarsmakten. Vi kommer helt enkelt inte ha råd att förbruka yrkessoldater som officerare som annars hade kunnat bidra till Försvarsmaktens uppbyggnad under längre tid. En lite bortglömd personalkategori är GSS/T – tidvis tjänstgörande soldater som kombinerar civilt arbete eller studier med att arbeta i Försvarsmakten. Dagens skribent är själv GSS/T och skriver här om sitt arbete som soldat.

//Redaktören

---

Jag vill börja med att tacka kapten Braw för att han försökt starta en debatt om GSS/T och hur man får konceptet att fungera. Även om jag bara är en enkel soldat har jag viss insikt i hur det har fungerat på min flottilj på grund av att jag har arbetat nära T-soldaterna under min tid som GSS/K. Jag har ett litet annat perspektiv från kapten Braw och hoppas därmed kunna bidra till debatten. Jag hade här tänkt gå igenom vad som är bra med tidvis tjänstgörande soldater, varför T-soldater kanske inte tjänstgör i lika stor utsträckning som man hade velat, och vad som kan göras för att möjliggöra så att fler GSS/T vill och kan tjänstgöra samt kraven som bör ställas på T-soldater.

Allt som är bra med att vara anställd som GSS/T
Att vara T-soldat är fantastiskt, även för mig som tidigare varit GSS/K. Möjligheten till att kombinera studier eller arbete med att komma ut i fält då och då är något unikt. Från ett civilt perspektiv är det också en enorm merit på sitt CV. Många T-soldater som jag pratat med tycker också det är skönt att komma ifrån sitt vanliga liv. Många brinner också för att göra en skillnad. Samtidigt passar det inte alla att arbeta heltid som soldat, och att vara T-soldat är ett bra sätt att bidra.

Varför skall man vara GSS/T nu då jämfört med att till exempel vara med i Hemvärnet? En anledning är att T-soldater specialiseras in i sin befattning och kan då lösa vissa mer kvalificerade uppgifter oavsett om det handlar om att köra stridsvagn eller tjänstgöra i säkerhetsförband. Dessutom bör det vara en självklarhet att om kriget kommer är det bättre att ha en soldat som kanske två veckor per år har kört bandvagn i sin krigsbefattning jämfört med en värnpliktig som kanske inte ens sett en uniform de senaste 10 åren.  

Något som jag inte sett i diskussionen är möjligheten att placera GSS/T i NATO-befattningar. Om man skall placera trupp i Baltikum så är GSS/T vara en lämplig resurs. Detta skulle kunna minska arbetsbelastningen på officerare och GSS/K samt möjliggöra att personal avsätts till andra områden till exempel värnpliktsutbildning. 

Varför tjänstgör inte T-soldater?
Något som ibland påstås är att T-soldater är lata, inte orkar tjänstgöra eller hittar sätt att slippa tjänstgöra. Självklart finns det alltid eldsjälar som kan inställa sig närsom, precis som det finns de som är mindre taggade på att tjänstgöra. För många T-soldater finns det krav från det civila. Tänk er en T-soldat som studerar på universitetet. Utbildningen kanske är väldigt lång, med flera obligatoriska moment som endast genomförs en gång per år. Är det då rimligt för hen att vänta ett helt år tills han kan genomföra detta moment igen för att sen gå vidare i sin utbildning? Eller om man har tentor i slutet av terminen, vill man verkligen in och tjänstgöra och ha dessa liggande tills slutet av sommaren eller tills nästa år för att göra om dessa?

En annan anledning är att planeringen är sent ute, eller kommer in på ett otydligt sätt. Jag känner T-soldater på andra förband som har fått tjänstgöringsorder på posten men inte varit hemma vid det tillfället. När de väl kommit hem och sett detta har det varit för sent. Dessutom, om planeringen är väldigt sent ute, kan T-soldaten kanske redan bli uppbokad, oavsett om det är semester eller arbete.

Slutligen är det både en tidsmässig och ekonomisk insats att åka och arbeta som GSS/T. Utbetalningar i reseersättning kommer alltid efteråt. Även om det kanske är en liten summa för vissa, är distanserna mycket längre för andra vilket kan betyda att man kanske ligger ute med 15% av sin månadsbudget i flyg – detta gäller till exempel mig själv. Om tjänstgöringen inte innefattar FM-dygn utan går på timmar så förväntas man fixa sin egen mat. Det är inte orimligt men eftersom man inte har tillgång till kök kan det också bli mycket snabbmat, som trots att det heter snabbmat är dyrt.

Vad kan göras för att fler kan och vill tjänstgöra?
Livet är oförutsägbart. Scheman för studier eller arbete kan förändras eller meddelas sent. Utöver då långsiktig planering bör de som sätter scheman försöka möjliggöra en flexibel tjänstgöring under de veckorna då T-soldaterna skall tjänstgöra. Till exempel en möjlighet att vara med en del av en övning, åka och sen komma tillbaka lite senare. Eller komma senare än det datumet då tjänstgöringen skulle starta. Därmed hade säkert fler som velat tjänstgöra kunnat tjänstgöra.

Hur skall man då hantera soldater som inte tjänstgjort på flera år? Min erfarenhet är att soldater som inte tjänstgjort på flera år snabbt kan komma in i rutinerna igen. Här tycker jag man skall använda sina ”eldsjälar” alltså de som alltid är med för att försöka införliva de i tjänsten igen och återutbilda dem. Dessutom bör man i största möjliga mån försöka använda sina gruppchefer att till exempel köra en bakomstation vid behov. Här krävs det dock att gruppcheferna kan identifiera behoven samt att det blir någon form av uppföljning eller utvärdering. Här kanske soldater kan ta med sig sina erfarenheter från det civila livet. Om någon till exempel är sjuksköterska bör de bidra med sina erfarenheter eller leda sjukvårdsövningar. En inventering av civila kunskaper bör ske. En annan möjlighet hade varit att om man har GSS/K förband kanske man kan mixa grupper så soldater från T-plutonen får en chans att se hur K-soldaterna gör. Detta för att ge en målbild men också för att de soldaterna som inte tjänstgjort på länge skall kunna återlära sig hur saker funkar. Om K-soldater dessutom går i T-grupper kan de ge tips och tricks till T-gruppen i stort. Värt att notera att detta inte är något jag sett göras tidigare men hade varit intressant att se.

Fortsättningsvis, från en före detta GSS/K är det väldigt konstigt (baserat på ett antal artiklar i Reservofficeren) att reservofficerare på många platser inte får tillgång till system PRIO. Det är tydligt att för officerare är arbetsbelastningen stor. Jag vet att PRIO-fipplande är både tidskrävande och tråkigt. Delegering av arbetsuppgifter är något av det första man lär sig som gruppchef, men här måste Försvarsmakten fortfarande bli bättre.

Slutligen en punkt för våra civila makthavare. Det måste ges förutsättningar för T-soldater att tjänstgöra. Som student måste obligatoriska moment kunnat göras om vid behov, inte bara som en omtenta utan som reservtillfälle för giltig frånvaro. Att öva T-soldaterna är ett enkelt sätt att få tillgång till den försvarsförmåga som efterfrågas av politikerna och samhället i stort. Politikerna borde göra att fler verksamheter får anpassa sig till de kraven som behövs för försvaret.

Kraven man bör ställa på T-soldater
Att ställa krav på sina soldater är fullt rimligt. Jag tycker dock man skall skilja på fältkrav och kasernkrav. En chef måste fråga sig, är det viktigaste att en soldat får 300 på multitestet eller att soldaten fungerar riktigt bra i fält. Här kan dessa två krav gå ihop, men alla har nog träffat en soldat som kanske är ett fysmonster på kasern men två dagar in på övningen är stridsvärdet så lågt att han blir en belastning. Därmed är det rimligt att säga att om en soldat kanske missar något fyskrav men är riktigt bra i fält bör man vara förlåtande. T-soldaterna har inte betalt för att träna till vardags, utan det blir alltid tid som dras från fritiden.

Liknande gäller olika kompetensprov. En ledare bör fråga sig huruvida det är värt att avsätta tid till att skjuta kompetensprov eller på övning i skytte som är viktigt i tjänsten. Personligen ser jag kompetensprovet som redan så urvattnat att det inte är värt att lägga tid på det. Istället borde fokus ligga på att öva på det som förväntas av soldaten, oavsett om det är plutonstrid, skytte från fordon eller vad det nu må vara.

Vad jag försöker komma fram till är att en ledare bör kolla på huruvida en soldat uppfyller de kraven som är i fält kräver före de kraven som kommer ifrån kasern. Om hen uppfyller fältkraven bör det väga tyngre än att missa kasernkrav. Däremot om en soldat inte uppfyller fältkraven eller kasernkraven bör man ifrågasätta om soldaten borde få fortsätta i den nuvarande befattningen. Dock tror jag också hemmaförbandet kan hjälpa till på andra sätt. Det hade varit intressant om förbandets idrottsansvarig hade kunnat ta fram ett träningsschema åt T-soldater. Låt oss säga att T-soldater har kanske tre tillfällen per vecka. Borde till exempel marsch vara ett av de tre tillfällena? Hur borde konditionsträning utformas? Om jag skall välja tre övningar på gymmet, vilka borde dessa vara? Hur mycket uthållighet vs styrka skall tränas? Självklart hade dessa behövt varit öppna för anpassning till olika nivåer och olika befattningar.

Krav på tjänstgöring
När det kommer till tjänstgöring tycker jag personligen att krav på tjänstgöring är kontraproduktivt. Om det finns krav på tjänstgöring tror jag många som studerar helt enkelt hade sagt upp sig eftersom det antagligen (alltid) kommer krocka. Här förespråkar jag istället att man som chef bör trycka på att alla bör om möjligt delta på de övningarna som är prioriterade på förbandet. Om en soldat inte kan delta bör det finnas förståelse att jobb, utbildning och det civila livet kommer före.

Däremot skulle jag vilja se mer flexibilitet från chefer. Till exempel, kommer det ske någon särskild befattningsutbildning på någon del av förbandet som några GSS/T haft nytta för? Hade det gått att till exempel skicka endast de soldaterna som saknar kulspruteutbildning på en kompletterande utbildning? Kan några av soldaterna skaffa sig ett extra förarbevis eller sitt första förarbevis genom att utbildas tillsammans med värnpliktiga? Kommer det ske en anpassad GBU som gör att de som var gruppchefer under grundutbildningen hade kunnat bli befordrad till korpral? Något som man haft på mitt förband är i början av sommaren en typ av skola för nyanställda där det sker olika utbildningar, hade det varit värdefullt för T-soldaterna att delta? Ett annat exempel hade kunnat vara till exempel T-soldater som kommer in och stöttat vid högvakt. Med lite kreativitet hade ens soldater då kunnat tjänstgöra mer än vad man tror. Jag förstår självklart att budget är ett evigt problem men jag vet att många soldater hade uppskattat möjligheten till utveckling på detta sätt.

Slutsatser
Jag tror på GSS/T-konceptet. De T-soldater jag har träffat är både otroligt duktiga med tanke på att man bara har på sig uniform två veckor om året. Det finns också en enorm motivation och stolthet att få arbeta i sin befattning. För många blir det en definierande del av livet som ger motivation men också ett mål. Men om man vill tillse att fler soldater kan öva, att fler kan tjänstgöra behövs också flexibilitet. Om flexibilitet blir en naturligare del av systemet kanske en soldat som inte kan tjänstgöra alls ett helt år i alla fall tjänstgöra lite grann (vilket är bättre än inget). Slutligen skulle jag vilja skicka till alla chefer: ge era soldater ett mål och förbandsanda! Vad är det som är unikt med just er T-pluton/kompani och som gör er speciella. Vilka mål skall ni gemensamt nå som ingen annan del av förbandet kan nå? Denna samhörighet motiverar i alla fall mig otroligt mycket.

Jag vill också ge en stor eloge till den flottiljen som jag tjänstgör på för att vara flexibla och faktiskt göra sitt yttersta för att tillse att fler GSS/T kan tjänstgöra och övas i sin befattning. 

Studerande Basse
GSS/T i Flygvapnet