Förord: När Försvarsmakten växer, i synnerhet med nya regementen och flottiljer, framställs återanställning av före detta yrkesofficerare ibland som en lösning. Detta kan såklart vara en bra idé – i vissa fall har bara ett par åt förflutit sedan individen lämnade firman. Men i många fall har längre tid förflutit. Militära kunskaper och färdigheter är en färskvara och förfaller om de inte vidmakthålls. Organisationen förändras dessutom ständigt – sådant som var lämpligt för 20 år sedan kan vara direkt skadligt idag. Dagens skribent uppmanar till försiktighet i vilka förhoppningar vi projicerar på före detta yrkesofficerare som nu vill återanställas. Det är en viktig och obekväm fråga. Ligger ansvaret för återintegreringen på individen eller på organisationen? Vad finns det för behov av handledning av återanställde befäl? Och vilken plats i hierarkin kan egentligen den återanställde förvänta sig i förhållande till yngre kollegor?
/Redaktören
Som en del av modebegreppet ”tillväxt” har återanställningar av förtidsavgångna yrkesofficerare och anställningar av reservofficerare anförts som ett snabbt och smidigt sätt att få tillgång till mer yrkesofficerare ute på förbanden.
Mot detta vill jag höja ett varningens finger, antalet lyckade återanställningar är ur mitt perspektiv betydligt färre än lyckade och i värsta fall blir återanställda en del i mixen som får yngre yrkesofficerare att lämna yrket. Ingen är intresserad av chefer och kollegor som gräver ståvärn i fikarummet och konstant anför hur mycket bättre det var förr och hur mycket sämre det är nu.
Att omfamna detta synsätt avseende ”quick-fix” är naivt och grundar sig i att beslutsfattare på nivåer högre än min tappat kontakten med vad vi faktiskt bedriver för verksamhet ute på anställda förband och grundutbildning. Dessutom förstår man inte komplexiteten i relativt ”enkel” verksamhet och hur väl grundutbildning av krigsförband måste planeras och följas upp för att verksamheten och allt förbrukande av resurser faktiskt ska resultera i ett krigsförband med tillräcklig förmåga att kunna lösa sina krigsuppgifter.
Erforderlig kompetens
En slående iakttagelse är att dels den återanställdes chef och även den återanställde ofta verkar tro att 10-20 års frånvaro inte har haft någon negativ effekt på individens kompetens och att man bara kan ta vid där man lämnade för flera decennier sedan. Detta speciellt om chef och återanställd arbetade tillsammans då det begav sig och och lever kvar i en romantisk bild av den gemensamma 90-talstillvaron.
Om vederbörandes chef dessutom inte gör/klarar av att göra en analys av vilken om- och nyutbildning som måste ske av nyanställda i femtioårsåldern som nu ska återuppleva ungdomen på trupp eller leverera på stab kan det både bli dåligt eller riktigt farligt. Just stabsbefattningar framförs som befattningar vilka det bara är att kliva in på och börja leverera vilket jag vänder mig mot med kraft. Staberna ställer höga krav på att man dels har aktuell erfarenhet från nivån under men även har kvar sitt kontaktnät vid sagda nivå – då kan många tokigheter och felbeslut undvikas.
Vi ställer generellt sett höga krav på våra yrkesofficerare och hur dessa successivt under sitt yrkesliv genom tjänstgöringsplaceringar, YBK:er och diverse nivåhöjande utbildningar ska utveckla och uppbygga kompetens och erfarenhet. Någonstans finns en förljugenhet i att kortsluta vår yrkesutveckling och mena att 20 års frånvaro inte medför 20 års utebliven erfarenhet och rutin.
Ovilja att ta till sig nytt
Anekdotiskt sett så framträder en bild av att återanställda yrkesofficerare ofta varken vill erkänna att man inte har koll på hur man idag bedriver utbildning samt heller inte vill lära om utan hellre dömer ut moderna reglementen, handböcker och metoder. Detta kan gälla allt från skjututbildning till förbandsutbildning, planeringsprocesser, ansvarsfördelning och så vidare.
Bevisligen finns det förbättringspotential avseende exempelvis fordonsutbildningars längd men själva utbildningens kvalitet är idag långt högre än vad jag själv upplevde i mitten av 90-talet. Vi har blivit bättre och mer noggranna samt betydligt farligare för fienden. Det vi saknar är massa.
Prestige
Därutöver har många en skev syn på hur de ska förhålla sig till kollegor som är yngre än dem själva, men som spenderat de senaste 20 åren innanför stängslet. Man kan inte acceptera att man trots sin ålder nu är junior i många avseenden och i behov av handledning.
I synnerhet drabbar detta specialistofficerare, vilka även får stå skott för bitterhet över att vederbörande inte blev återanställd som officer. Att översergeanter och fanjunkare idag är motsvarigheterna till löjtnanter och kaptener på 90-talet är en sanning som är synnerligen svår att ta till sig. Uttryck som ”BFA-officerare” och ”småbefäl” blir som en tidsresa tillbaka till slutet av 00-talet.
Avslutningsvis
Vid varje rekrytering bör man fråga sig vad man faktiskt får ut av en eventuell återanställning och om man som enhet har kraften att ta på sig det projekt en återanställning innebär.
Prislappen blir fort ganska hög när effekten i befattningen uteblir, arbetsuppgifter skjuts över till andra och det krävs tid för repetitionsutbildning av den återanställde officeren. Raskt har man lagt motsvarande en hel officersutbildning på att försöka gasa upp individen till marschfart. Ibland utan att någonsin lyckas.
Naturligtvis finns det klockrena återanställningar också som levererar på körplan från dag 1. Inte sällan har dessa vidmakthållit sin kompetens genom Hemvärnet eller någon av frivilligorganisationerna.
Dock tror jag att det många gånger är betydligt sundare för organisationens välmående och uteffekt att rekrytera eller arbetsleda individer som måhända har lägre ålder och grad än man egentligen tänkt sig men som redan idag tjänstgör i liknande befattning. De kanske Gud förbjude även tillhör fel befälskategori.
Generellt sett borde myndigheten vara mycket restriktiv avseende återanställningar av yrkesofficerare när det förflutit lång till mycket lång tid sedan dessa slutade. Inte att förglömma finns det även en ekonomisk aspekt i det att det blir ganska dyra pensionsrätter om individen bara har några få år kvar till pension.
Insatsförsvarsreliken
Yrkesofficer i Försvarsmakten
Militär Debatt 