Under 2010-talet utbildades en stor del av svenska soldater i huvudsak för utlandstjänstgöring. Strid skulle ske mot en irreguljär motståndare som till stor del uppträdde i skydd av nattens mörker. När Försvarsmaktens fokus nu skiftat till nationellt försvar mot en opålitlig militär stormakt är sannolikt behovet av mörkerförmåga ännu större. I denna debattartikel påtalas behovet av att öva och utbilda soldater under dygnets mörka timmar för att bli farligare för motståndaren. Värnpliktiga soldater behöver nå en lika hög nivå som förband vid internationell tjänst, oavsett vilken befattning de ska bemanna.

Frivilligsoldaten Carolus Löfroos skriver på Militär Debatt (2022) om sina erfarenheter av att strida mot ryska soldater i Ukraina. En av dessa lärdomar är hur ryssarna uppträder under dygnets mörka timmar. Skribenten menar att de ryska förband han har stridit mot eftersträvar återhämtning under natten och att post- och patrulltjänst därför blir lidande. Taktiken verkar istället vara att skapa ett skalförsvar av olika minor för att förhindra fientlig infiltration i grupperingsplatsen. Precis som skribenten och dennes spaningsgrupp gör, finns det ett intresse av att utnyttja denna svaghet hos motståndaren. Därför bör vi i produktionen av krigsförband öva mer och oftare på att uppträda i mörker.

Att dra slutsatser av endast en individs upplevelser är självklart problematiskt men dennes erfarenheter påvisar ändå att mörker är en friktion som motståndaren delvis hanterar dåligt. Det beskrivs även i The Economist (2022) hur ryska förband utsätts för drönaranfall under nattetid till följd av dålig maskering av värmesignaturer på fordon. Andra medier beskriver att ukrainsk taktik nått stor framgång genom överfall och infiltration under nattetid där motståndarens moral och logistik kraftigt påverkas (Dettmer, 2022).

Sannolikt känner svenska soldater till övningen ”skyttar på fältet”, en övning i strid från stridsställning som genomförs från en öppen yta på ett skjutfält någonstans i Sverige. Övningen är ofta en av de första skarpskjutningar som genomförs i grupps storlek och trots att upplägget kan ha sina brister, som påtalats av Militär Debatts redaktör Andreas Braw (2022), fyller den ett grundläggande syfte i att samordna gruppens eld. Denna övning stegras ofta med att genomföras i mörker, med hjälp av stridsfältsbelysning som skjuts från en signalpistol. Längre fram i utbildningen genomförs liknande övningar ofta (men långt ifrån alltid) med bildförstärkare och understödsvapen. Vad som dock tycks vara en bristvara är utbildning i andra stridssätt än just försvarsstrid i mörker med undantag från särskilda förband. Enligt de lärdomar som presenteras av Ukrainafrivillige Löfroos är försvar i mörker just vad motståndaren är dålig på. Därav bör Försvarsmakten och i synnerhet Armén lägga större fokus på offensiv strid i mörker.

Av personliga erfarenheter som anställd soldat och i diskussion med kollegor som genomfört värnplikt läggs en liten del av utbildningstiden på just tjänsteutövning i mörker. En veckas mörkerskjutningar på skjutbana, hinderbana med bildförstärkare, någon stridsskjutning och att hantera mörkret på storövningar är sannolikt normalbilden för vad värnpliktiga soldater i Sverige upplever under sin utbildning. Enligt devisen att allt blir svårare i mörker borde utbildningstiden förläggas så att delar av all utbildning sker under nattetid. Således kommer uppgifterna kunna lösas ännu bättre under dagtid när så krävs. Givetvis krävs återhämtning för de värnpliktiga mellan dagarnas utbildningspass, men detta hade även kunnat förskjutas så att utbildning sker på eftermiddagen för att sedan prövas under kväll och natt, vilket förekommer vid specifika utbildningar och kurser som exempelvis stridssjukvårdarutbildningen. För att nå högre duellvärde inom markstridsförbanden bör dock alla typer av utbildningar inkludera övning och prövning i mörker.

Längre övningar med tillämpade moment löper självklart under dygnets alla timmar och övar till del förbanden i mörkertjänst. Dock så finns en tendens till att planerade manövrar och moment oftast genomförs i dagsljus, vilket kan bero på verksamhetssäkerhet eller ren bekvämlighet. En annan friktion som kan uppstå är när övningar sker på civil mark, då belysning på fordon och soldater är ett säkerhetskrav. Säkerhetsföreskrifter ska självklart följas och risker ska minimeras, men mörkerövningar ska inte undvikas av bekvämlighetsskäl. Ett fokusskifte där mer tid och kraft läggs på att öva enheter i mörker är nödvändigt och hade gynnat Försvarsmakten.

Erfarenheter från internationella insatser
Nedan följer en kortare intervju med utlandsveteranen, yrkessoldaten och blivande officeren Carl McKay för att påvisa den upplevda skillnaden i utbildning som föreligger under värnpliktsutbildning och insatsutbildning.

Hur stor del av insatsutbildningen uppfattar du skedde i mörker?
– Inför Afghanistan genomfördes ungefär 25% av utbildningen i mörker, med fokus på strid och körning.
Vad var inriktningen på mörkerstridsövningar i huvudsak?
– Strid från stridsställning, i kombination med att bli utsatt för eldöverfall.
Nyttjades kombinerade vapen även i mörker, under utbildning och i insatsområdet?
– Ja, begränsat under utbildningen, men på nästan varje operation under insats.
Upplever du en skillnad i hur väl förberedd du var för mörkerstrid vid insats kontra efter genomförd värnplikt?
– Jag upplever en enorm skillnad. Under min värnplikt nyttjades uteslutande stridsfältsbelysning (närlys och lyspatroner). Jag fick inte en ordentlig utbildning i mörkerstrid förrän NBG (Nordic Battle Group).

En slutsats som kan dras är att Försvarsmakten är bättre på att utbilda soldater i mörkertjänst inför internationella insatser än för nationellt försvar inom ramen för värnplikt. Vidare så upplevs stridsutbildningen i mörker i huvudsak vara av defensiv eller reaktiv karaktär, det vill säga att hantera uppkomna situationer i förhållande till motståndaren. Detta är problematiskt då det kan innebära ett beteendemönster som bidrar till defensivt agerande. Denna utbildning är såklart av stor vikt för våra soldaters säkerhet men bör kompletteras med offensiva övningar där motståndaren tvingas agera utefter våra handlingar. Detta blir extra viktigt om motståndarens förmåga till att försvara sig i mörker är begränsad.

Ett motargument till att viss utbildning inte når samma kvalitet som annan är ofta att tiden är en bristvara. Under värnplikten skall en mängd saker visas, instrueras, övas och prövas. Varje förband lägger fokus på det som anses viktigast för att lösa sin krigsuppgift, vare sig det är att leverera förnödenheter till andra förband, bedriva spaning eller genomföra fältarbeten. För att kunna lösa den stora mängd uppgifter som ställs på förbanden måste viss utbildning prioriteras vilket kan leda till att grundläggande soldatutbildning når olika långt på olika förband. Visst, en logistiksoldat kanske inte behöver vara expert på strid i anfallsmålet, ett argument som till del är relevant. Vad som dock hade stärkt Armén i helhet hade varit att utbilda och öva all typ av verksamhet i mörker, då det är svårare. Den friktion mörker ställer på soldaterna kommer sedan leda till effektivare enheter under dagtid och farligare förband för motståndaren.

Hur löser man då detta praktiskt? Att förlänga värnplikten hade givetvis kunnat vara positivt för förband som kräver långa utbildningar men också ett praktiskt problem för personalen som producerar krigsförbanden, där arbetstid måste gå ihop och semesterdagar tas ut. Den enkla lösningen som förespråkas är helt enkelt att förskjuta delar av utbildningstiden till eftermiddagar, kvällar och nätter. Instruktörer och chefer förlägger arbetstiden så att planering och genomförande av verksamhet fungerar, utan att förlänga arbetstiden. De värnpliktiga är inte arbetstidsreglerade och kan således vara i tjänst när så krävs, dock skall dygnsvila och återhämtning möjliggöras så att utbildningen kan tas in och bedrivas på ett säkert sätt.

Sammanfattningsvis så bör Försvarsmaktens krigsförband lägga större fokus på att utbilda, öva och pröva under mörkerförhållanden för att nå en högre förmåga, vilket med enkla medel kan genomföras. Vidare så bör den stridsutbildning som levereras ha en högre grad av offensiv inriktning för att på taktisk nivå bli farligare för motståndaren där denne troligtvis är svag.

Fänrik Simon Knutsson
Livgardet