Av major Marcus Molander, reservofficer
Förr när alla tittade på linjär TV fanns ett program som kallades Dolda kameran. Det gick ut på att man med hyfsat omfattande praktiska förberedelser utsatte en ovetande person för ett skämt som filmades av dold kamera. Oftast handlade det om att utsätta offret för ett mycket osannolikt scenario och när förvåningen var som störst hoppade programledaren fram med blommor och vrålade att man hade blivit lurad. Vi som minns programmet kan ibland undra var den dolda kameran finns när något mycket osannolikt inträffar.
Detta hände mig på tjänstestället under hösten när jag via ledningskedjan fick en skrivelse till mig.
Skrivelsen hade titeln ”Förändring avseende personliga mått i PRIO” (FM2025-27213:7) och fastställdes i maj i år (varför det tog fem månader för skrivelsen att nå ner till mig, är ämnet för en annan artikel). Skrivelsen går i korthet ut på att det för några år sedan beslutades att all militär personal skulle mäta sin egen kropp på ett tiotal ställen så att uniformer och utrustning skulle sitta bättre. Nu har det visat sig att dessa mätningar inte dög och att det dessutom behövs fler mått. Skrivelsens slutsats är att all militär personal behöver mätas på 18 olika ställen på kroppen och måtten ska läggas in i system PRIO. Dock har det alltså visat sig att kompetensen i kroppsmätning är så pass låg att man har beslutat om införskaffande av kroppskannrar. Dessa ska finnas utspridda över landet och användas för kroppsmätning. I skrivelsen tar man också upp att kroppsform kan förändras under anställningstiden, så man får anta att det kommer en tilläggskrivelse om hur ofta vi ska mäta om våra 18 kroppsmått.
Eftersom det inte hoppade fram någon med blommor och avslöjade detta som ett skämt, kontrollerade jag saken med min enhetschef. Han bekräftade att det inte var på skoj och att det hade gått via förbandets stab-logistikenhet.
Försvarsmaktsledningen har uttryckt det som att vi alla måste arbeta för att få bort onödig administration. Man kan kanske tolka det som arbetsuppgifter av administrativ art som tar mer tid och resurser än det ger tillbaka i form av ökad krigsförmåga, ska minimeras. Att med skannrar mäta all militär personal ett visst antal gånger per år är onekligen ett inte obetydligt mått av tidsuttag i form av arbetstid. Detta skall sedan in i PRIO, som behöver justeras för att kunna ta emot informationen. Kommer detta att göra att uniformerna passar bättre?
”Trots allt bärs kläder av flera miljarder personer varje dag, varav en del plagg sannolikt har rätt passform.”
Det finns klädföretag och friluftsprylsföretag som kan få fram kläder och utrustning som passar väldigt många utan att de först kroppskannrar sina kunder. Tyvärr är jag inte helt säker på hur det går till men sannolikt en kombination av statistik och marknadsekonomi. Kan Försvarsmakten och FMV lära sig något därifrån? Trots allt bärs kläder av flera miljarder personer varje dag, varav en del plagg sannolikt har rätt passform. Även ryggsäckar, midjeväskor, flytvästar, etc säljs dagligdags i betydligt större volymer än FMV och FM kan köpa in.
Detta måste alltså vara ett exempel på onödig administration som bör minimeras. Det som oroar mig mest är inte att det finns en mindre (förhoppningsvis) grupp frälsta kroppsmätare på Försvarsmaktens Logistik (FMLOG) och FMV som i sin iver att få fram den perfekta utrustningen skickar ut en sån här skrivelse utan att reflektera över konsekvenserna. Det som oroar mig är att den har passerat genom en rad händer för att nå ner till mig och ingen har tryckt på nödstopp eller i vart fall låtit bli att skicka den vidare. Jag vet med säkerhet att den har passerat intelligenta, kompetenta och ytterst dugliga medarbetare och chefer. Att den trots det skickas vidare måste bero på att vi antingen inte vågar ropa att kejsaren är naken av rädsla för att sticka ut, eller att vi blivit så vana vid all dumhet att vi inte ens höjer ögonbrynen längre.
”Vi måste våga stanna upp och fundera på om detta verkligen är rätt utnyttjande av resurser.”
Detta är såklart det riktigt allvarliga. Vi har en säkerhetspolitisk situation som knappt någon idag levande svensk har upplevt. Vi är många som tror att vi kommer att tvingas in i någon form av väpnad konflikt med Ryssland inom en snar framtid. Vi är många som har sökt oss till Försvarsmakten av precis den anledningen. Tyvärr finns det också många som lämnar myndigheten på grund av tröghet och inkompetens.
Istället för att använda varenda dyrbar minut till övning och uppbyggande av krigsförband så ska vi bege oss till förrådet för inmätning. När vi borde smida sluga planer tillsammans med våra allierade så skriver vi eller skickar vidare skrivelser som handlar om helt andra saker med tveksamt resultat. Detta måste upphöra. Vi måste våga stanna upp och fundera på om detta verkligen är rätt utnyttjande av resurser. Är det inte det eller om vi är osäkra så ifrågasätt. Ibland kan ärenden gå väldigt långt inom systemet innan någon frågar ”varför?”. Gruppdynamiken är en mycket stark kraft men när den leder till att ingen vill vara först med att ropa att kejsaren är naken så blir den kontraproduktiv eller till och med destruktiv.
Förhoppningsvis behöver vi inte ens nämna skallmätningar och Statens rasbiologiska institut för att enas om att skrivelsen redan innehåller tillräckligt med onödig administration och felriktat arbete. Den bör helt enkelt avfärdas som dumhet och alla som har låtit den passera bör tänka till en extra gång i framtiden.
